Saturday 14 March 2009

myndighetsförklaringar och melodifestivalen

Jag är snart arton år. 18. Etta åtta. Det är lite otroligt faktiskt. Jag känner mig inte som arton. Eller kanske är det just det jag gör. Hur många har inte gått och längtat och längtat efter dagen då man äntligen, på riktigt, får slå sig fri, när man äntligen kan ta del av livet, allt det roliga. Artonårsdagen. Nedräkningen. Men kanske finns det även vissa baksidor med att bli myndig. Plötsligt kan man inte längre skylla misstag och snedsteg på ålder eller bristande erfarenhet. Plötsligt får man jobba övertid och nattetid och dricka vin och sprit och köra bil och gifta sig och fatta egna beslut utan målsmans underskrift. Fast jag ser det ändå som en befriande tanke. En ålder som innebär möjligheter och tillfällen att påverka sitt eget liv, en ålder då dörrarna till delikatessavdelningen står vidöppna. Har du leg är det bara att kliva in. På egen risk såklart.

Det är helt sjukt molnigt idag. Ett kilometertjockt tungt täcke hänger över stratosfären. På något sätt gör det ändå inte så mycket. Prognoserna kan ju slå fel ibland. Meterologerna har också dåliga dagar. Men jag är nöjd trots allt. Jag har druckit mitt kaffe, ätit mina frukostfrallor och lusläst GP's musikrecensioner. Äntligen är Johan Lindqvist tillbaka. Dagen till ära hade han dessutom skrivit en kort spalt om Kent. Kent - Sveriges största rockband? Sveriges största rockband - han liksom ifrågasatte dom, som om han tvekade på att dom skulle vara det. Kent är Sveriges största rockband, och om inte till storleken med sina fyra svensk/finska medlemmar, så är dom utan tvekan det absolut bästa.

Naturligtvis tog inte musiksidorna enbart upp Kent och deras framgångar i mellanmjölkslandet. Naurligtvis ska även GP envisas med spaltmeter och pangrubriker om Melodifestivalen. Jag blir smått åksjuk. Egentligen har jag ingenting emot Melodifestivalen som idé. Att ge svenska artister möjlighet att visa upp sig för den övriga befolkningen är väl ett ypperligt läge för ökad publicitet, fina utsikter att vinna en mer kvantitativ målgrupp. Men vad har det egentligen blivit av den här tävlingen? Ett säljande koncept - javisst! Miljontals tittare och större än någonsin, men är det så konstigt? Det enda som skrivs i tidningarna nuför tiden handlar ju om Caroline af Ugglas och EMD. Folk blir ju hjärntvättade!
Melodifestivalen har passerat bäst-före-datum för länge sedan. Det är bara att erkänna att schlagereliten hade sin storhetstid under femtio och sextiotalen. Det är sådär fem, sex decennier sedan. Melodifestivalen under forntiden var en gedigen upplevelse, en revolutionerande företeelse inom musikbranschen. Idag är det ju bara pinsamt. Alla vet vi ju egentligen att varken H.E.A.T. eller Ugglas kommer ta hem segern. Dom är inte tillräckligt rutinerade, och absolut inte lika ångestframkallande som Marie Serneholt. Och kom det inte som en otrolig överaskning när Charlotte Perelli gick vidare till Eurovision förra året? Nej nej och nej. Melodifestivalen är ett stort fiasko* om ni frågar mig. Det är ju uppgjort redan från början. Petra Medhe är en humorlös kvinna utan vett som ställer upp som programledare i detta ändlösa förutsägbara ytlighetspåhitt.
För hela tävlingen går ju ut på att få en låt skriven av Thomas G:son och fuldansa synkroniserat i guldfärgat. Sedan ska framträdandet helst avslutas med ett enormt fejksmile i avancerad ljussättning och lika många patetiska jag-tycker-verkligen-synd-om-dig-applåder ifrån den stackars publiken.

Nu låter det som om jag är sjukt insatt. Det är jag inte. Jag gör allt för att undvika allt som har med Petra och andra-chansen-nominerade att göra, men det är ju smått omöjligt. Man blir hjärntvättad, på allvar. Jag skulle kunna hålla på att kritisera Melodifestivalen i all oändlighet, men det är ju liksom inte värt besväret. SVT's pr-konsulter och ansvariga utgivare inser helt enkelt inte att lördagskvällarna på 1:an är som syra i ögonen för dom med lite musikaliskt folkvett. Pinsamt som sagt.

*Fotnot: världens fulaste ord blev just en del av min blogg!

4 comments:

  1. Kul inlägg. Jag tycker som du, när det gäller Melodifestivalen. Ändå kommer jag sitta i soffan och titta på den ikväll. Fast att jag ogillar allting med den. Det är konstigt.

    Aldrig tänkt på att fiasko är ett fult ord. Men du har nog rätt. Det är rätt fult. Ett enda stort fiasko. Haha. aa.

    Och jag vill också vara arton. Du kan pimpa på vilka konserter och place du vill snart. Majgawd.

    ReplyDelete
  2. Jag vet, det är otroligt tragiskt. Och dyker det inte upp något roligare snart så kommer även min kväll att sluta i tv-soffan framför klämkäcka intervjuer i Greenroom...

    Snart snart snart ARTON. Då blir det grejer!

    ReplyDelete
  3. Haha TACK! Fiasko är utan tvekan fulaste ordet i världshistorien, det har jag tyckt sedan jag som liten hamnade framför en förmiddagsmatiné med Nils Poppe i huvudrollen!

    ReplyDelete
  4. Hahaa, underbart, det är verkligen riktigt fult! xD :D

    ReplyDelete