Tuesday 30 June 2009

Sitter koffeinstirrig och hungrig framför epelepsiframkallande bildskärm. Känner mig urladdad, abstinenkompakt av oklar anledning. Vill spy på Bilddagbokens äckliga desperation. Tonåringar, vuxna, småbarn som söker visuell bekräftelse under tillfällig identitetskris. Ett cyberspace för omogna uttryck och ytlighet. Har själv varit medlem på sajten i sådär tre år. Om jag inte till och med är inne på mitt fjärde... Minns att jag på den tiden tyckte att användare över 17 bast egentligen borde hänga någon annanstans. Vad hände med den åsikten? Har fortfarande kvar samma konto i samma namn. Inser att jag passerat ett förutfattat utgångsdatum. Big time.

Ska rensa upp i mitt liv. Ta bort vissa saker. Mitt bilddagbokskonto till exempel. Sluta ödsla tid och energi på sånt som man egentligen mest känner ångest över. Så lätt att fastna i mönster, efterleva rutiner, dygnsrytmer, middagstider och fullmånar. Att genomföra och göra saker av den enda anledningen att "det är så man alltid har gjort" eller "det är så det alltid har varit" är min största rädsla. Att omedvetet fastna, bli snärjd i sitt eget bortglömda intellekt. Sluta ifrågasätta. Genomföra, genomlida. Helt glömma bort viljan, grunden till den egna existensen. Grunden till allt det som gör oss till människor. Man glömmer och förlåter och går vidare. Det är ju bäst så. Det är den enda vägen. Eller?

sockervadd

Efter en lång och krånglig bussresa kom Daniel till Lysekil. Vi badade, solade, grillade, chillade. Träffade även Moa som nyss kommit hem ifrån Peace & Love. Som dessutom vid flertalet tillfällen snackat, umgåtts med och kramat Armand Mirpour (!) Alltså. Sockersöta unge med sockervaddshår. Moa. Du är så galet söt.
Bortsett bad och grillning har jag mest suttit på en brygga med Sofia. Druckit dubbla koppar kaffe och spelat gitarr. Försöker mig på Fade to Black. Dagens musikaliska drog. Ikväll blir det Hitchcock.
(Översta bilden är tagen av min kära syster. )
allt allt allt kommer till den
som vågar vara
rädd

butter hill

Hamnade i Uddevalla. Mötte upp en efterlängtad Malin på Kampenhof, brundbränd, nyss hemkommen från Metaltown. Hookade sedan up med Elin, tog bussen ut till Gustafsberg. La oss på Smörkullen och stekte resten av dagen. Fikade på Snäckan. Sjukt varmt men helt underbart. Vi träffade Janni, filosoferade i Hasselbacken, fixade biobiljetter. Spenderade sedan större delen av kvällen med pasta och stora mängder grapesaft på Malins altan. Körde en favorit i repris och såg A Headbanger's Journey för andra gången. Helskön dokumentär om heavy metal, dess bakgrund, fantastiska talanger och tillhörande fördomar. Se den. Jag lovar att man uppskattar den, även om man inte tillhör de inbitna metalfansen. Som Malin.
Sen spelade Malin elektriskt. Black Sabbath, Nirvana, Metallica. Gåshud och så vidare.

Sunday 28 June 2009

80:th

Födelsedagskalas hos farmor hela dagen. Tänk att fylla 80 bast (!) Har mest skålat i champagne och ätit alldeles för mycket goda sallader. Smakat på tårta, druckit kaffe. Stekt på klipporna med Sofia och Daniel nere i badviken. Ignorerade förkylningen för ett tag. Badade tre gånger. Inga snabbdopp. Riktiga bad. Det var varmt och vi simmade. Underbart.

atlantic city

Igår: Bad på Skälvik, Joy Division biography och matlagning. Vinkade hej då till KMCG som drog hem till Götet igen. Blev utbjuden på krogen två gånger samma kväll. Tvingades dock tacka nej till fina erbjudanden. Kände mig inte riktigt i form för att hänga på med ihållande hosta/snuva/huvudvärk. Istället; jag, Sofia och solnedgången. Vin, cashews och Bruce Springsteen på balkongen. Förtroeligt syster-till-syster-talk. Blev en riktigt fin kväll i alla fall.

Saturday 27 June 2009

dresscode

KMGC

KMGC the unit är här. Grillar och skämtar och leker med vårt vilddjur till hund.
Jag önskar jag hade lite fräknar. Och lite mindre hosta.
Igår kväll träffade jag Kajsa igen. Hon var nykär, vild och galen. Jag blir så himla glad av sånt.

Friday 26 June 2009

behind the cigarettes

Steker pannkakor, dansar till Joy Division och plåtar svartvit. Disorder på repeat. Finns inte ord för hur mycket jag älskar den låten.
Kajsa kom förbi. Vi köpte kaffe och champagneglass och hittade en övergiven takterrass ovanför busshållplatsen. Pratade pojkar och högstadieminnen, som alltid. I freaking love her.

we went north

Thursday 25 June 2009

aqua marine

Sitter insvept i duntäcke på en blåsig balkong. Hostar, läser poesi, dricker te. Hostar lite mer.
"Så förlåt;
Förlåt för allt"

märket

en trist
händelsefattig dag
en dag för forskare som står böjda
över resterna av ett forntida skelett
och alltid letar efter sår
letar efter skallskador och knivhugg
och andra tecken
på mord strid och en våldsam död
dom letar aldrig
efter bevis på liv drömmar och kärlek
dom ser inte ränderna av gråt i kraniet
inte dom små groparna från kyssar
dom ser inte de tydliga spåren
av tankar och själ
dom ser aldrig var skyddsandarna
ristat in sina namn
och att den här kroppen var en stege
en länk mellan himmel och jord
hela tiden missar dom det väsentliga
och ser inte märket
det fullt synliga greppet om handleden
från någon
som förde den här människan över floden
ledde henne in i trädens skugga

- Bruno K. Öijer

gryningsljus

Vaknde 04:35. Insåg att jag aldrig skulle somna om. Gick upp, la i en tvättmaskin, matade hundar och katter, åt några jordgubbar, drog på mig sjömanskavajen, riggade kameran och vandrade ut i soluppgången. Promenerade över klipporna i Stångehuvud med Håkan som sällskap i trasiga iPod-lurar. Fick nästan dåligt samvete över att jag missat så många vackra morgnar. Att jag legat och sovit bort, missat den finaste tiden på dygnet, om och om igen, i flera veckor.

Wednesday 24 June 2009

kom atombomb

Göteborg. Underbara stad. Mötte upp Joel och Niklas på Centralen, nyligen hemkomna från tre veckors tågluff. Brunbrända och helglada. Tog en fika med Joel i Vasaparken (vi valde den mest för att Håkan sjunger om den i Atombomb). Han berättade hela äventyret från början till slut. Den ocensurerade versionen. En stundtals ganska häpnadsväckande historia som tog ett par timmar.
Vi mötte sedan upp resten av the party people och drog till Julian i Ytterstad, en plats som minst sagt gör skäl för sitt namn. Klev av bussen mitt ute i ingenstans. Allt var vildvuxet och sommaridylliskt, smakade Mariestad. Ångrar att jag inte tog fler bilder under kvällen för Jules inbjudna vänner var onekligen toksnygga allihopa. Kvällsljuset optimalt för somriga grillbilder.
Tanken var väl från början att det hela skulle bli ett poolparty men det var bara 2m som badade. Å andra sidan tog han ju nästan upp hela poolen med sina två meter manlighet. No wonder att vi andra höll oss på terrassen.
Chillade i solnedgången, grillade hamburgare utan bröd, snackade mera tågluff och lyssnade på dålig musik. (Vad är det egentligen med den här dåliga-musik-trenden?! Under hela kvällen spelades en bra låt, och det var något med Joy Division som jag inte ens minns. Shit.)
Sen kan jag väl inte säga mycket mer. Bortsett från det faktum att alkohol har sina för- och nackdelar. Men det vet ju alla redan. I vissa fall överväger nackdelarna fördelarna. Som när man vaknar med en sprängande huvudvärk och inser att man kanske sagt ja till sånt man inte borde svarat på. Eller glömde man att säga nej? Svarade man alls?
När den ännu sovande kroppen på andra sidan sängen andas ovetande med förhoppningar om framtiden som blir ljusreflexer av drömmar i taket. När man inser att den där ryggen, den där armen runt nacken egentligen inte tillhör den man hoppades. Eller kanske snarare, när man kommer på sig själv med att inse att man låtit sig luras. Eller var man bara lite blind ibland? Blundade, och höll ögonen slutna lite för länge.

Tuesday 23 June 2009

cold in the desert

Spenderade större delen av gårdagen med jordgubbar, halsovandes till poesi av Bruno K. Öijer. Jag håller på att bli förkyld. Är invited till poolparty i Göteborg ikväll. Överväger om det är mest roligt eller mest idiotiskt att åka dit med en hals som är åt helvete just nu. Om roligheterna kommer att kompensera skoningslösa förkylningssymptom, eller om kvällen kanske borde spenderas hemma i soffan framför en film. Samtidigt som saker kan gå väldigt fel även när man bara sitter hemma i en soffa. Precis som igår. När handtaget på min trasiga tekopp helt utan förvarning fick för sig att spricka och gå av. Jodå. Sen var både soffan och jag indränkta i mjölk och honung.

Monday 22 June 2009

X

Njuter nostalgi, blandat med lite verklighet
Bakgrundsbrus, bilar, båtmotorer, barn
Minns en svunnen tid
3087123698762379230597235 gången
Glasklar med defekt
Vi hade kanske aldrig hållit ut
Trots löften om framtiden och morgondagen
Smälte, oxiderade, bleknade bort
Oövervinnerligheten övervann
Tog första pris igen
Men möjligheterna kvarstår än
Eller har de bara transformerats?
Kanske förändrades jag precis som du?
Kanske är omöjlighet det bästa jag vet
För nu när svårigheterna nästan besegrats
Längtar jag nästan ännu mer än förr
Efter förändring

Sunday 21 June 2009

konfetti

För ett tag sedan publicerade jag en illustration jag gjort här på bloggen. Den upptäcktes av bland andra Josefina, demokratiutvecklaren vi i Little Big Fish samarbetar tillsammans med. Hon gav mig ett ovanligt och roligt illustrativt uppdrag att designa konfetti med temat "demokrati".
Men. På grund av total inspirationstorka och visuella demokratiska brister hade jag kvällen före deadline fortfarande inte kommit någonstans med skissandet. Tur är väl då att det finns duktiga Bild & Formare som ställer upp! Detta är en utav teckningarna av Anna Rudolphi som för ett par veckor framöver kommer att vara min hjälte och life saver. Tack ännu en gång Anna!
Om allt går enligt planerna kommer ni att kunna fånga den här bilden och många fler i betydligt mindre format på en mässa i Uddevalla inom kort. Jag tycker ni ska dra dit. Ja, det tycker jag verkligen!

Bortsett demokratiska samarbeten har dagen till största del bestått av regn och åska och en väldigt frekvent sms-trafikering till och från min mobiltelefon. Men morgonen var fin. Jag och Malin vaknade, till skillnad från resten av Sverige, utvilade och obakis. Vi slängde ihop scones, bryggde kaffe och käkade frukost på balkongen. Drog till Skälvik, badade och solade och fiskade krabbor och spelade gitarr. Efter att ha spenderat ett par nätter i Malins sällskap kommer det bli rätt tomt att sova ensam. Finns det liksom något mysigare än att somna och sedan vakna upp bredvid någon man tycker om? Svårslaget säger jag.

cruise/apocalypse

Det regnar idag och hela världen verkar mest blöt och bakfull. Som känt tillägnades gårdagen av alltför många människor den heliga crusingen i Lysekils stad. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om aktiviteten. Eller om de människor som påstår att det här skulle vara årets grej. För visst är det ju både trevligt och roligt när en spökstad som denna på ett par timmar transformeras ett kompakt kollektiv, när människor från alla världens hörn träffas och har lite mysigt för en kväll. Och visst är det väl kul med lite ljud och liv och härlighet.
Absolut. Precis lika kul som det är pinsamt med alla tusentals människor som visslar, vrålar, skålar och fylleflörtar. Precis lika härligt som det hela egentligen är totalt awkward och skrattretande omoget. För folk vallfärdar hit. Det är bilfantasternas, ölälskarnas, fjortisarnas, pensionärernas, raggarnas och cruisfanatikernas Mekka. Med betoning på raggarnas.
De vaxar sina bilar, planerar drinklista och medresenärer redan i november. Funderar på om de ska ha en fladdrande rävsvans eller sexiga tygtärningar i backspegeln. Eller kanske både och? Backslick eller Elvis? Kulturella träskor eller cowboys boots?
Det kräver minst sagt en avancerad planering, kräver rutin. Detta är en på många sätt en ambitiös aktivitet. Om man är sådär 60+, är bosatt i norra Jämtland, har lite skägg och kör på en outfit som inte skriker alltför mycket Eddie Meduza. Om man är gift med sin bil och tycker att öl är okej om man dricker med lite förnuft. Då är det ambitiöst, det är okej. Är man däremot 22 och inte borde ha tillstånd att köra bil, kör omkring i ett vrak med 14 fulla brudar som inte kan sitta upp och spelar nån jävla cover på Boten Anna är det inte lika okej.

Jag och Malin hängde med lite folk ett tag. Ansträngde oss, spetsade öronen i hopp om att kanske kanske kanske uppfatta lite vettig musik någonstans. Lönlöst. Är det musiken man vill åt är crusing kanske inte det första alternativet man ska vända sig till. Men vi höll ut. I sådär en timme. Gårdagens nattliga bravader hade helt klart satt sina spår, så när omgivningen mest består av Polissirener, burn outs och raggarkult blev det hela ganska outhärdligt.
Vi gick hem, drack te, såg Apocalypse Now och åt chilichoklad. En enligt mig mycket svårbedömd film. En på många sätt speciell och annorlunda story, som trots det långsamma berättarspråket lyckades bibehålla ett stort intresse från början till slut. Enkel men komplicerad, svårdefinierad men självklar. Jag vet inte hur jag ska formulera mig för att kunna göra en rättvis beskrivning. En sorts skildring av mänskligheten själv? Sökandet efter det egna, genomförandet av det omöjliga, den bräckliga egenskapen kallad medkänsla och den fullständigt omänskliga men samtidigt så genuint humana tyranni och maktgalenhet som i slutändan segrar. Eller går under. Bra film. Äckligt välgjord. Tack David.

Saturday 20 June 2009

och är det inte verklighet så drömmer jag

Midsommar. Kapitalistsvenskt och överskattat, färsk potatis och sill. (Tänk er Sverige med Kent som ett rullande soundtrack till detta inlägg, känn stämningen...?) Överskattat eller inte. Jag hade i alla fall en hellyckad kväll.
Grillning, Pictionary och förfest hos Malin. Partaj hos någon Chriffe i Uddevalla tillsammans med en massa härliga människor. Vi utklassade herrarna i kubb, dansade till musik av blandad karaktär (tänk er en spellista bestående av dåliga sommarhits, svenska klassiker, wanna-be-hip-hop och typisk MTV-disco... kan ju säga att jag hört bättre) spelade spel där alkohol var en obligatorisk ingrediens, hoppade studsmatta och umgicks med sköldpaddor. Det mesta var himla lyckat. Alla hade väldigt kul. Speciellt jag. Jag hade kanske roligast av alla.
Fick även uppleva kvällens hallelujah moment, kanske det mest komiska på länge. Mitt under en oskyldig kyss på en nedsläckt övervåning, på ett golv täckt av leksaker och byggsatser. Plötsligt; tillfälligt avbrott i kyssandet:

- Vad är det?
- Vänta lite, jag har, öh... lego under foten.
- ... Va?
- Jag har lego under foten...

Thursday 18 June 2009

rubrik

Jag gymmade imorse. JAG GYMMADE. Hej Gunniess rekordbok. Lätt veckans, månadens, ja kanske till och med sommarens skönaste! Och gud vad bra man mår! Blir sådär löjligt överpositiv, koffeinpigg upphöjt till något tresiffrigt, utan att aktiviteten innehöll den minsta droppe kaffe. Och svettig, såklart. Törstig, och fruktansvärt sugen på kött. Vet ärligt talat inte riktigt var den animala biten kommer ifrån. Tenderar att få grova cravings efter entrecôtes och blodiga biffar i samband ordentliga träningspass. Alltid. Nåväl.
Jag kände mig grymmast i världen. Gymmet var så gott som öde. Jag och Sofia puschade som fan till dålig morgonmusik i P3. Stereon var paj. Hade självaste Arnold Schwartznegger (stavning?!) entrat skabbstället till gym hade jag ändå varit bättre. Hade vält hela honom med mitt superflås till kondition på sådär en hundradels sekund. No offence, Arnold. Underbart var det. Inte för att gymmet är alltför kul i längden, men känslan efter en riktig workout är svår att toppa. Ser fram emot träningsvärken imorgon. Min nacke kommer vara som Frankensteins. S-t-e-l...!

Därefter blev det Ica. Slut på käk. Det var inte kul. Med tanke på omständigheterna, atmosfären, miljön, hysterin och paniken efter föda får man nog säga att införskaffandet av midsommarmat var värre än träningspasset. Herregud. Folk är ju galna! Betedde sig som utsvultna Afrikabarn med uppsvällda magar som inte smält mat på fjorton månader. Minst.
Skulle köpa färskpotatis. Rena mardrömmen. Det hela liknande mer någon sorts manifest för fotbollshuliganer än en faktisk matbutik. Höll på att bli nedtrampad av hysteriska potatisfanatiker och jordgubbsreligiöst sommarstugefolk ett flertal gånger. Chilla.

Söstra mi och jag kom hem till slut i alla fall, utan några större skador. Bakade kolapaj, dansade omkring i köket, åt mandelmassa och "nostalgilyssnade" på Edit Piaf. (Hade vi varit födda på 50-talet hade vi kunnat säga att vi nostalgilyssnat, i ordets rätta bemärkelse. Nu råkar vi dock vara födda fyra decennier senare.)
Sen gick jag och klippte mig. Igen. Andra gången på drygt en vecka. Det blev liksom ingen skillnad sist. Och jag har dessutom kommit fram till att jag faktiskt inte orkar spara ut mitt hår. Ja. Blev jag nöjd då? Njae, jag blir sällan nöjd, men någonting. Kanske blir det kort nästa gång. Kanske nästa vecka igen? Kanske riktigt kort?

Har annars spenderat större delen av kvällen tillsammans med den kvinnliga delen av familjen Broman. Lagat middag, kollat på Dream of Life med Patti Smith, ätit ost och kex och pesto och kapris, druckit vin och haft det himla mysigt. Nu ska vi dricka lite mer te tror jag. Planera morgondagen.
Alla borde för övrigt se Dream of Life. Patti Smith är en fantastisk kvinna. Talar i gåtor och poesi hela filmen igenom. Dessutom är Steven Sebrings 10-åriga porträttering av rockikonen, legenden, konstnären verkligen vacker och på något sätt, påtagligt mänsklig...? Se den.

asfalt

Jag drömde världens mest verkliga dröm inatt. Den var så verklig att jag kände mig fullkomligt förvirrad, disorienterad, malplacerad när jag vaknade. Var är jag? Var tog allt vägen? Här var jag inte två hundradelar tidigare? Vad i helvete hände?
Drömmer aldrig nånsin verkliga drömmar. Därför var det en ganska läskig upplevelse att vara helt övertygad om att befinna sig ett tillstånd av påtagligt, autentiskt presens när allt plötsligt transformeras till illusion och imperfekt.
Inte nog med att mina drömmar togs ifrån mig. Inte nog med att dom tillintetgjordes mellan lakanen till ljudet av hällregn mot fönstret, för det var inte regnet som väckte mig. Det var kommungubbarna i neonvästar. Igen. Dom bygger om utanför, gräver upp, redigerar,retuscherar, lägger om hela gatan. Klockan sju sätter dom igång, ska just påbörja asfalteringen. I samma stund som ångvältar och lastbilar med svart sand startas börjar allt inom en radie på femtio meter att dåna och vibrera. Så även min säng och mina sängben. Så även min hjärna och mina drömmar. Känner doften av nyutsmetad asfalt genom väggarna, trots att fönstren är stängda. Snälla, klockan sju?! Ever heard of sovmorgon? Ever heard of dreams? Tänkte väl det.

Wednesday 17 June 2009

Måste börja ta plåtandet lite mer seriöst. Har inte tagit en bra bild på evigheter. Evigheter. Vad är det här?!