Tuesday 29 September 2009

PK/film

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Idag: Engelskspråkig presskonferens på Stadshuset. Internationella intervjuer med italienska och theranska chalmerister och projektledare. Arkitektur och demokrati var huvudtemat. För omväxlings skull stod jag inte för fotograferingen den här gången utan fick i uppgift att skriva. Skriva. Kunde självklart inte låta bli att knäppa några bilder i alla fall. Cykeln sprang jag på utanför Sinclair. Killen på bilderna var en mycket trevlig italiensk student med rutig skjorta och smakfull grooming.
Imorse: Möte med blogg-Patrik. Kaffe och solsken på biblioteket. Jag fick jobbet! Inom en snar framtid kommer ni att kunna läsa mina försök till aktuell ungdomsinriktad journalistik (om bloggande nu kan klassificeras till den genren...) på en adress som jag återkommer med lite senare.
Annars har jag mest diskuterat praktik och fransk film med Olle, lyssnat på Matson Jones. Kortfilmsproduktionen är äntligen avslutad och ikväll ska det skrivas synopsis inför nästa mästerverk. Klart slut.

Monday 28 September 2009

X

Photobucket
Photobucket

Hon vill höra hans röst ikväll, lyssna på historier, bravader, nyupplevda äventyr om allt och ingenting.
(Det kommer aldrig att hända.)
Stirra sig blind på skönhetsfläcken nedanför höger näsvinge, nudda vid revbenen, dra isär nyfikenhetens kolsyrade ridåer. Ana värmen av den där handen som håller hennes i tanken, fast inte i verkligheten.
(Sånt finns inte på kartan.)
Men hon har fel hårfärg, ful frisyr och är inte flickan han vill ha. Sånt vet man ju, egentligen. Och kanske borde sådana insikter leda till förståelse och acceptans, men drömmar fräter likt syra igenom jordens alla håvar, skyddsnät och rutsystem. Micromaterial som påstås andas.
(Tills dom båda slutat andas.)
Efterlämnar alltid samma återkommande ihålighet; besvikelsens uppvaknande från doften av ofrånkomlig realitet.
(Dom vet ju så väl.)
När lakanen är som kallast, staden som ödsligast och stjärnorna som mest perfekta för sällskap, då är hjärtat våldsamt tomt. Ljud av tusenårig instinkt, rytmik för överlevnad av okänt motiv. Slag som ekat genom decennier av tragedier och lyckorus.
(Dom finns inte.)
Inte ens i drömmarna kan dom på riktigt existera.
Två och en halv timme senare: Tillbaka i fotosalen. Idrottslektionen var toppen. Fotbollar i magen, heja heja, och röda laget ägde i basket!
Status: Dricker kaffe och försöker fokusera. Verkar gå sådär. Ser det ut som om jag fokuserar? Jag tycker det ser ut som jag bloggar. Det gör jag också. Dåliga inlägg blir det dessutom. Bildlösa oinspirerande inlägg om hur jag dricker mitt brända kaffe i ett tomt klassrum där flygelns symfonier regelbundet ersätts av gnisslande elgitarrer och sopran enligt oskrivna scheman som styrs utifrån musikelevernas påtagliga rastlöshet.
Näeh. Jag har försökt tillräckligt länge nu. Och kaffet är snart slut. Verkar som om glansdagarna då koffein var något som faktiskt hade inverkan på min prestationsförmåga är förbi. Nån som vill ta en fika istället?
Idag: Jag försöker fokusera, planera möten, filmsynopsis, historielektioner. Mellanslaget på skolans tangentbord är trögt så in i helvete. Väggurets sekundvisare tickar i tinnitusframkallande frekvenser. Scrollen scrollar åt fel håll. Mailen loggar ur, folk har slutat besvara e-post, nätverken laggar och ingenting verkar vilja fungera normalt.
Imorgon är det möten med kulturbloggare, bevakning av presskonferenser. Arkitektoriska planer och internationella samarbeten. Män i luftkonditionerade kostymer ska plåtas och omskrivas, konverteras till ord och CMYK-koder i ett reportage på en hemsida någonstans. Slutsatser ska färdigställas, analyseras och preciseras, precis som alla andra ultimatum och prototyper av realitet i mitt liv. Tentor ska skrivas, lektioner ska genomlidas, filmer ska klippas och fadas och klippas och kritiseras och klippas ännu mer, lite till, en gång till, igen!, tills det nästan inte finns någonting kvar.
Substans.
Eller antimateria?

På flygeln utanför spelar dom vackra melodier igen och jag överväger att hoppa över ångestframkallande idrottslektioner för att få höra de där tonerna lite längre än jag egentligen borde. Enligt studieplanen. Skriva färdigt, klart, målmedvetet, fokuserat, resulterat i ett häpnadsväckande felfritt resultat!
Om.
Jag inte varit så god vän med det dåliga samvetet.

Sunday 27 September 2009

corax/daylight 05:30

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Foto: Pappa.

jazz & pasta

Photobucket
Photobucket
Har spenderat större delen av dagen med Sofia. Promenerat omkring genom höstorkanerna, druckit moccalatte, besökt frisören och bakat äppelkaka. (Inga radikala förändringar på hårfronten den här gången heller, men jag funderar starkt på att odla tillbaka den där syntluggen igen?)
Annars dansar vi mest till toner av Chet Baker, smuttar rödvin och lagar världshistoriens godaste chilipasta. Den middagen var seriöst något av det godaste jag ätit på länge. Nu ska vi se på Whale Wars!

LA COSTA

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Regnvåt asfalt, en lillasyster med vinden i håret och fin musik.

*

oh this town kills when you are young

lördag

Photobucket
Photobucket
Söndag igen. Jag kommer ju hinna fylla både fyrtio och femtio om tiden ska fortlöpa i den här hastigheten. Alltså, var tar veckorna vägen?!?!???!!111
Det blev inte mycket till party igår. Jag hängde på Sofia, Moa och deras herrskap ett tag efter att jag ägnat större delen av kvällen åt konversationer med Kajsas röstbrevlåda, men naturligtvis fortsatte fröken Strand att vara oanträffbar. Precis som alla de andra jag inte hade rätt sifferkombinationer till. Det slutade i alla fall med att jag och Sofia vandrade hem genom den svarta döda staden långt före det egentligen var dags att gå. Jag spelade Cat Power och Bon Iver på elgitarren som jag nästan glömt av att jag ägde och sen var det godnatt. Kul lördag.
Idag ska det göras något radikalt åt min så kallade frisyr.

Friday 25 September 2009

a beating heart as well

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Foto: Chris Craymer / Romance Collection

göteborg

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
"Sen låste jag mig ute hela tiden, fick ibland vänta fyra fem timmar innan nån kunde komma med extranyckeln... det funkade liksom inte. Det var då jag skaffade en sten!"
"Jag älskar alger!"
"Nej jag har inga pengar! Men det kommer sluta med att jag köper hela butiken i alla fall. Så typiskt mig att göra så."
"Om jag fick skulle jag dö här inne. Jag och kakbuffén tillsammans."

Bilder:
- Kajsa på Publik efter ett vackert eurytmiskt framförande i neonljus.
- En trött posande Eleonor.
- Kajsas fina hattask. Som det inte finns någon hatt i. Där ligger istället en massa teer och doftar kriminellt underbart. Absolut minst lika bra.
- 50-talstapeten i Kajsas minimala hall.
- Resultatet efter att Kajsa ätit sushi.
- Mitt ofrånkomliga morgonmailande.

Ikväll lyssnar jag på Monde Yeux och äter äppelpaj med vaniljsås. Imorgon äre fest!

publik/birthday/zeppelin

metal

Jag sitter i Kajsas lägenhet i Göteborg. Lyssnar på en hackig Led Zeppelin-cd och dricker avslagen Ramlösa. Städar och pluggar historia medan Kajsa är i skolan. Jag älskar attt vara i Göteborg. Allting är så nära, dygnet runt, hela tiden. Igår gick vi ut en sväng, tog en cider på Publik, hängde en stund i neonljuset på bakgården, drog sedan vidare till Sticky. Kön: hundra meter lång. Insåg att happy hours och gratis-inträden skulle vara förbi för länge sen då vi slutligen passerat mållinjen och dörrvakterna. Så vi promenerade vidare genom natten, hamnade på nåt litet café på Avenyn, drack chailatte och diskuterade eurytmi.

Idag gott folk är det ingen vanlig dag. En av de mest underbara människor i hela världen råkar nämligen fylla år. Min filmiska medproducent, vapendragare, glädjebomb och alldeles egna James Hetfield blir hela arton år! Därför är det obligatoriskt för alla som läser detta att posta en fyndig, glad och härlig grattis-kommentar. Eftersom fröken Ahlström envisas med att spela nån typ av handbollscup i helgen blir det ingen utgång ikväll, men det ska vi naturligtvis kompensera med filmfestival och barrunda i Götet nästa vecka. Eller hur Malin? I eftermiddag blir det traditionell födelsedagsfika på Lejas eller Yerba. Kom förbi och sjung ja-må-hon-leva med oss!
Snart kommer Kajsa hem. Nu ska jag köpa frukost.

Wednesday 23 September 2009

fröken Strand

Photobucket
Jag ska träffa Kajsa imorgon!

ingen dans ikväll, men en jävla massa kaffe

Photobucket
Photobucket
Photobucket

Från bottennvåningen hörs basröster i trippla frekvenser, ljudvågor stiger och sjunker. Det är Sofias MB-homies som kommit på besök för att assistera lillasyster med sina matematiska kunskaper. Det skrattas nåt hejdlöst, dricks oräkneliga kvantiteter kenyanskt bryggkaffe och samtalas oavbrutet om polygoner och trigonometri. Ibland kan jag verkligen känna genuin lättnad inför det faktum att jag inte valde det naturvetenskapliga gymnasiealternativet. Alla dessa formler och fördjupningsuppgifter hade fysiskt och mycket effektivt tagit död på min hjärna. Flera gånger om. För att inte tala om det obligatoriska kaffet. Jag lovar, det krävs otroliga mängder kaffe, ja egentligen ännu mer än så för att orka tänka sådana invecklade systematiska symmetriskt geometriska tankar. Vänta bara, om några år kommer den generationen barn vars föräldrar läst mattekurser över C-nivå vara resistenta mot koffein, så mycket brända nedmalda bönor som deras morsor och farsor hällt i sig. Om föräldrarna själva nu lyckas undgå ifrån att dö av allvarlig förgiftning på kuppen.

Kvällens egentliga plan var utgång och birthday celebrations i Oodelali, men eftersom Västtrafik inte insett att onsdagar är lika med fest och bravader finns det naturligtvis ingen fungerande anslutning med hemstaden. Ej heller med övriga stadsdelar i Uddevalla efter 23:30. Suck.
Alltså. Dans är en fysisk aktivitet som borde uppmuntras i alla högsta grad, precis som vilken annan sport eller idrottsgren som helst. Just det, precis, när ska dom införa permanent gratisinträde för partyfötter på klubbar och krogar? Med inkluderad rabatterad vätskeersättning? När kan man köpa sitt magetiska friskis-kort på Harrys liksom?
"Nej, jag kan inte fika sen, ska träna ikväll. Aa, Harrys ja."
Håhå. Nej, det där med idrott och hälsa har dom aldrig förstått sig på. Precis som Västtrafik vägrar att anpassa sig efter normala människors dygnsrytm. Förjävligt.

Imorgon har vi sinclairare studiedag. Jag funderar på att spendera denna vuxet och välplanerat, vakna tidigt, prassla med morgontidningen ihop med någon hälsosam smoothie, plugga historia, söka jobb, skriva franska stipendieansökningar och fixa fonderna på banken. Betala räkningar, lämna tillbaka försenade biblioteksböcker, gå ur Svenska Kyrkan. Tråkigt? Definitivt. Men nödvändigt.
Eller så kan man åka till Göteborg och hänga med fröken Strand. Eftermiddagsfika på Avenyn, ta en öl eller två, stressa ner, ingå ett garanterat pluggcelibat.
Ja, det vore ju också ett alternativ. Dessa beslut.

Monday 21 September 2009

moose

Photobucket
Photobucket
Det händer inte speciellt mycket just nu. Jag dränker mig mest i papper, musik och lånad litteratur, klipper film och skriver tentor. Och dricker te. Naturligtvis.
Harrys på onsdag. Födelsedagsfirande ännu en gång. Där blir det i alla fall inget plugg, be so sure.
Sen måste jag klippa mig också. It's urgent. Funderar på att klippa tillbaka den där pagen som så att säga, vuxit igen. Eller cutta kort. Jag vet inte. Vet ni?
Idag såg jag en älg. Nu ska jag dansa med MGMT och laga fisksoppa.
religionen
bataljonen
den ekonomiska situationen
där allting har ett samband
men ingenting hänger ihop
precis som i min hjärna
som mina kläder
precis som dagens lunch i skolmatsalen
ett samband utan vettig mening, förklaring, betydelse, motiv
anledning, inledning, mål, syfte, bakgrund,
innebörd, efterbörd, annanbörd, olikbörd
börd
bröd

slut.


Sunday 20 September 2009

freckles/mc

Photobucket
Photobucket

Foto: Irving Penn.

TFDOS/frukost

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Mina bilder har äntligen återtagit storformat igen! Skål för det!
Annars lyssnar jag mest på Noah And The Whales "The First Days Of Spring". Ett helt underbart album. Tack för tipset Moa.

*

Det var de sista resterna av sommaren som rann bort mot persiennmönstren på golvet nyss. Det var tillvaron klädd i förväntan och bokeh 04:11, en stilla vibrerande morgon i juli, kantad av tatuerade överarmar mot min solbrända kropp i Skagerraks lågvatten en månskensnatt i augusti. Det var dofterna av sensommarregn som torkade mot stadens asfalterade genvägar ifrån verkligheten. Billig alkohol i pappmugg på en västkustbrygga en helt vanlig ovanlig söndagseftermiddag, alldeles nyss. Det var tiden som flöt på och försvann, existerade i all sin påtaglighet av oarkiverade fragment, som för någon hundradels sekund inte var synonymt med digitala klockor, ambandsur, alarm.

01:39 med koffein i kroppen

Jag kan inte sova. Fast det är egentligen ingenting jag kan uttala mig om. Jag har ju inte ens försökt. Men ikväll känner jag inget behov av varken medvetslöshet eller drömmar. Jag lyssnar på fransk instrumentalmusik och tittar på stjärnorna istället. Ibland är det nog så bra som att sova. Om inte bättre.

Saturday 19 September 2009

pasta!

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Ikväll blev en kväll tillägnad Italiens främsta stolthet: pastan. Sofia och jag fick fint besök av Malin, André, Matilda och Lisa. Planen var ambitiös. Vi skulle inte bara dedikera våra vrålhungriga smaklökar åt just pasta; vi skulle dessutom tillverka denna delikatess with our bare hands. Detta visade sig vara en process som var både mer tidskrävande, tålamodspåfrestande och mer underhållande än vad vi någonsin kunnat förutse. Pastabakandet (?) drogs igång strax efter fem till toner av Beatles, Pink Floyd och Bob Marley på vinyl. Drygt två timmar och många rastarefränger senare (jag vet, Bob Marley är inte speciellt italian...) satt vi slutligen till bords, skålade i vatten och berömde oss själva för strålande insatser i köket. Konstaterade gång på gång vilken uppriktigt trevlig stämning man kan skapa, enbart med god mat, lite ljus och fin musik i gott sällskap.
Resten av kvällen blev en halvt om halvt oseriös tävling om vem som genom sin livsstil kunde skrapa ihop flest vuxenpoäng. Poäng fick man för sådant vi ansåg vuxet. Att behärska konsten att följa en vägbeskrivning, dricka elvakaffe, att kunna vett-och-etikett-regler utantill, att under en middag komma ihåg att ta med sig vinflaska eller chokladask till värdinnan, leda politiska debatter, ha tillgång till legalt körkort och känna genuin uppskattning inför att spendera morgonen med tv4 Nyheterna var några utav alla de "ålderdomliga" aktiviteter och företeelser som poängsattes. Konkurrensen var hård men jag tror att André tog hem segern till slut.
Resten av kvällen bestod mest av sällskapsspel, youtube-klipp, kaffe och panacotta.
En alkohollös lördagkväll hemma kan vara minst lika bra som en lyckad krogrunda. Jag säger fler temamiddagar åt folket!

Friday 18 September 2009

när bitterheten tar över

Detta är tragikomik om något. Har suttit framför datorn hela dagen, i någon sorts dubbelmoral förhoppning om att få mirakelryck och elitskriva allt det där som måste bli färdigt före söndag. Försökt att utföra någon av alla de vettigheter som måste utföras, presenteras, redovisas, betygsättas, graderas, bedömas, kritiseras och genomlidas enligt Skolverket.
Smakprov? Författerier av historieuppsatser, planering och strukturering av diverse grupparbeten i svenska b, foto och rörlig bild. Bildretuschering, filmanalysering, stipendiesök, evigt ofrånkomligt ändlöst fram-och-tillbaka-mailande, bitterljuv inställning till det här med att på riktigt ta tag i APU och projektarbete, telefonsamtal med Canal Digital samt andra hjärndödande aktiviteter.
Vadå hjärndödande? Sånt här ska väl bidra till ökad kunskap, intelligens och erfarenhet?
Jag har tappat fokus, big time.

Ikväll är hela världen på Liseberg och ser Håkan Hellström. Alla kanske inte ser honom, men dom som saknar ögon, är kortvuxna eller bara råkat hitta en jävligt dålig ståplats, lyssnar med största sannolikhet uppmärksamt. Öronproppslöst. Många har förmodligen hällt i sig ett par öl, några glas rött eller vitt, dansat omkring och peppat förväntansfullt i kön eller på spårvagnen. Njuter kanske just nu till tonerna av "Ramlar" eller "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger".
Det är ödsligt tomt här hemma. Alla är ju på Liseberg. Bortsett mina föräldrar som skrattar högljudt åt den där Skavlan på tvåan. Knappt en människa är aktiv på msn och på alla bloggar kan man läsa om Hellströms trogna fans som gått upp klockan fem på morgonen för att ta sig till Göteborg. Duktigt. (Alltså ursäkta, men jag har gått upp fem varenda morgon de senaste två åren och inte fan får jag se Håkan för det.) Det är som om hela Västra Götaland upphört att verka normalt. Förutom jag då. Jag beter mig precis som vanligt. Hoppas på att kunna uträtta utbildningsmässiga stordåd på en fredagkväll, men ambitionerna slutar som oftast i dryga martyrmeningar på blogspot.com. Hallelujah.

Jag känner att jag har fastnat. Liksom klämts fast. I glappet mellan årstiderna, natt och dag, mellan verklighet och dröm, vinterjacka och morgonrock, Stadsbussarnas torra luftkonditionering och autentiskt levande syre. Jag känner att en fortsatt existens i den här tillvaron kräver lite mer känslomässig elastictet än vad jag kan erbjuda. Kräver liksom att man gillar att vara... kluven.
Jag ogillar det starkt. Eller gillar det ostarkt om man så vill. Uppriktigt hatar det av hela mitt förvirrade hjärta. Man skulle kunna jämföra känslan av det hela med en riktigt god frukost. Här följer ett pedagogiskt exempel: Man vaknar, fridfullt och halvsegt med persiennmönster i ansiktet, kollar klockan som visar 09:02 och man tänker "shiiiiiiiiiiiiiiiet!!!!11". Inser att det är lördag, ler triumferande och somnar om. Man vaknar igen någon timme senare och tänker att en riktigt god frukost är nog vad jag vill ha mest i hela världen. "Jag har nog aldrig velat äta frukost så mycket som just nu...!" Och en riktigt god frukost blir bara god om man är ambitiös. Så man tänker "jag bakar scones!", sätter på ugnen, brygger riktigt kaffe av nymalda bönor från Nicaragua, pressar juice och plockar solmogna hösthallon till vaniljyoghurten i trädgården. Hämtar morgontidingen ur brevlådan som luktar trycksvarta och kulturreportage. Men då, som en blixt från klar himmel, inser man att när man för en gång skull, när man äntligen och faktiskt och verkligen så genuint tänkt göra en riktigt god frukost, är kylskåpet tomt. TOMT?! Ekoooo!
Besvikelse. Matthet. Irritation.
Ungefär så.

(Det ska tilläggas att jag fick ändra stavningen på ordet "fokus" i första stycket tre gånger innan det såg ut som svenska. De två första skrev jag "dokois" eller "folus". Bara en sån sak. Det illustrerar ju, om något, min oförmåga att faktiskt f-o-k-u-s-e-r-a...)

no hurricanes

TA MIG HÄRIFRÅN JAG VILL INTE VARA HEMMA IKVÄLL.

hatt & mozart

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Bilder. Massor av bilder. Men den fantastiska musiken kan ni ju tyvärr inte se. Eller höra. Jag skulle gjort en film istället. Ja, jag borde faktiskt ha gjort en film. Men det får bli en annan gång. Fler som är sugna på att bli fotograferade?