Saturday 31 January 2009

lucid dreams

Nyss hemkommen från en kylig långpromenad med Chester. Dragkamp med en hanhund på ett och ett halvt är inte den mest underhållande sysselsättningen på dagen, när han prompt ska envisas med att pissa på varenda jävla stople, sten, buske osv... Det där med killar och revir förblir förmodligen ett olöst fenomen för oss kvinnor.
Jag spottade en ensam fotograf ute på klipporna. Han hade en randig mössa och plåtade allt som kom i hans väg. Och då menar jag allt.

Sitter just nu och lyssnar på Franz Ferdinands nya album. Gillar verkligen Lucid Dreams. Annars kan man väl bara säga att de suit-and-tie-klädda jetset-killarna är lika bra som alltid. Tonight känns lite som ett förfestalbum, en lite mer uppklädd version av gruppens annars ganska yviga stil. Och jag kan fortfarande inte sluta jämföra Alexander Kapranos med Ian Curtis, trots att de egentligen inte har någon som helst likhet. Nu ska jag måla naglarna och sen möta Mirre på stan. Hoppas folket har en trevlig kväll!

sköna lördag

1. Division of Laura Lee är bara så braaaa!
2. Idag är det min favoritdag.
3. Jag har äntligen fått i mig lite kaffe, något jag saknat enormt under hela veckan.
4. Nu ska jag fortsätta med nogrann analysering av mitt CV och jobbresearch. Åh vad jag kan hata mig själv och min smått neurotiska perfektionism. Jag har inte vågat skicka iväg varken CV eller PB till någon arbetsplats ännu, av rädsla för att jag händelsevis skulle kunna ha felplacerat ett komma någonstans, verkat högmodig i inledningen eller att min meritlista inte skulle duga. Suck. Men vad gör man? Jag kan ju inte precis ljuga ihop en historia om att jag är en oupptäckt proffsjournalist i 20-årsåldern med bil och körkort och meterlång meritlista? Nejnejnej.
5. Ikväll ska jag se på film och äta onyttigheter med min Mirre.
6. Bilden ovan är gammal och ful.


"i'm allright with kisses but i'm not yours forever
we make plans for better times but nothing's sure
is this all? ain't it worse?
is it fine to complain about where you are
break it down make it worse
let me know just where it hurts"

Friday 30 January 2009

fredagskvällen och världens sämsta bussbolag

Fredagen har gått finfint. Både det muntliga nationella i engelska och samhällsprovet gick över förväntan. Intervjun med Mikaela gick också bra och jag och Malin fick några få klippbilder och spelade in voice-over'sen. Det obligatoriska fredagsmyset genomfördes än en gång på Lejas. (Kan rekomendera deras mozarellapanini.) Kvällen har mestadels fördrivits med planering av plåtningen i Göteborg och jobbresearch. Imorgon ska jag försöka skriva klart alla oinlämnade uppgifter och eventuellt umgås Mirre och Kajsa under kvällen.

Nu ska jag be att få framföra dagens klagomål. Västtrafik säger jag bara - tidernas sämsta bussbolag. Under den senaste tiden har jag upplevt en hel del konstigheter med lokaltrafiken; krockar på småvägar, bussar som avgår före utsatt tid men också väldigt ofta efter, inkompetenta chaufförer och inte minst den helgalna föraren på 850:an som tog fel håll i rondellen i måndags. Men dagens incident slog förmodligen historiens alla snedsteg.
En ung man skulle kliva på bussen i Uddevalla. Chauffören öppnar naturligtvis dörren, men av någon anledning stänger han den hastigt igen precis när mannen ska siga på. Mannen i fråga hinner inte undan och får den svängande bussdörren rätt i huvudet. Alla kunde se att han slog i pannan rejält, och det dröjde inte många sekunder innan det började blöda som tusan och den upprörda busskön som väntat på den ännu en gång försenade bussen inser att mannen spräckt sitt ena ögonbryn.

När chauffören slutligen öppnar dörren igen får jag lust att ge honom en smäll på käften. Det första han slänger ur sig är en småbarnsaktig bortförklaring om att det inte var hans fel.; "jag har inte gjort något fel, jag har inte gjort något!" Klart som fan att det var hans fel när han trycker på knappen när folk ska in så att påstigande passagerare får en jävla bussdörr i huvudet! Och inte ens det minsta försök till ursäkt kunde han kosta på killen! En vänlig gammal man ringde i alla fall en taxi som skulle hämta upp killen på nästa hållplats för att ta honom till NÄL och sy ihop hans ögonbryn.

Jag blir så fruktansvärt störd. Killen var tydligen påväg hem till sin flickvän för att ha det lite mysigt sådär som kära par har på en fredagskväll, men på grund av en inkompetent busschaufför på Västtrafik fick han istället en dörrjävel i huvudet och ett spräckt ögonbryn på köpet! Och det värsta av allt är att han inte fick det minsta försök av uttalande till ursäkt från chauffören. Han brydde sig inte ett piss! Han kunde inte ens erbjuda den halvt förblödande killen ett par pappersnäsdukar.

Skulle någon vara intresserad av att starta upp ett nytt trafikbolag i Västra Götaland - tveka inte. Det kommer att löna sig, big time, så oproffesionellt som personalen på Västtrafik beter sig!

Thursday 29 January 2009

veckans minnesvärda memoarer

Den här veckan har varit lite knepig. Jag har, för att bjuda på några få exempel;
- fått uppleva när bussen tog fel håll i rondellen vid Håby
- nästan blivit påkörd av en norsk vild och galen bilist på gångvägen vid Torp
- jobbat övertid i skolan på sammanlagt 8,5 timmar
- försovit mig en gång (tillhör ovanligheterna ska jag meddela)
- inte druckit en enda kopp kaffe!
- fått IG på ett matteprov
- stundtals befunnit mig i någon sorts stillastående tillstånd av overklighet?
- slagit mitt personliga rekord i antal utgående e-postmeddelanden
- tappat bort mina nycklar var och varannan minut och förmodligen slagit mitt personliga rekord även i den kategorin

Jag uppdaterar med fler konstigheter så fort de uppenbarar sig.

"cancel"

Den här dagen har varit lite upp och ner. Började som sagt med att Josefina ringde och gav finfin feedback på mina reportage och bilder från Öppet hus och Fridaskolan. Reportagen och bilderna finns att skåda på http://www.uddavalet.blogspot.com/! Där kan man naturligtvis också delta i projektet och se hur Ungdomsrådet, tjänstemännen i Uddevalla och vi på Little Big Fish arbetar.

Jag, Annie och Malin hade som sagt bokat in en intervju med en som skulle medverka i våran dokumentärfilm idag. Intervjun i sig var väldigt viktig och betydelsefull för dokumentären som film, och var någonting vi hade planerat under två veckors tid. Efter en fika i den öde kafererian mötte vi upp Annie och kontaktade vårt intervjuoffer... Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss, och för att göra en lång historia kort så slutade en mycket lång väntan, sök efter kamerautrustning och många telefonsamtal med att det inte blev någon intervju alls. Nada. Surt. Efter mycket om och men lyckades vi i alla fall få tag i en annan mer pålitlig person som ska ställa upp på en intervju imorgon förmiddag. Förhoppningsvis har vi allt material vi kommer behöva efter det, och kan koncentrera oss på klipp och regi i två veckor framöver. Sen ska filmen skickas in för bedömning och kritik till Angeläget!

Nu ska jag komplettera mitt CV med en nyfunnen referens och plugga samhällsekonomi. Morgondagen kommer att bestå av prov de första timmarna före lunch. Jag är så sjukt trött på dessa prov. Sen måste jag verkligen planera plåtningen i Göteborg och påbörja den där hemsidan... Ska jag försöka hinna äta middag ikväll också, om det finns tid för det.

credit

Det är tur att man får i alla fall lite beröm när man jobbar och sliter med halvtröga projekt. Speciellt när man måste offra sin dyrbara lektionstid och halka efter i andra ämnen och lärarna glömmer att anmäla frånvaron som giltig och istället fyller i "ogiltig". Nu ringde Josefina i alla fall imorse och tackade våran mediebyrå så hemskt för att vi ställer upp på det här projektet. Egentligen är det ju vi som ska tacka, det här är verkligen en möjlighet. Så alla medlemmar i Little Big Fish - fortsätt att glänsa med era talanger! Och tack till er andra som har ställt upp såhär långt! (Vi kommer att kidnappa er snart igen).

Wednesday 28 January 2009

frame

Hur kommer det sig att man kan känna sig så smärtsamt ensam och sårbar när man lyssnar på riktigt fin musik? Sådär så att man kunde gjort nästan vad som helst för några ögonblick i en förstående människas närhet och andetag.

done

Efter många suckar och stora koppar Earl Grey, är det förbannade CV:t äntligen klart! Jag känner mig väldigt vuxen som använder ord som "yrkeslivserfarenhet" och "utvecklat bildspråk och detaljsinne". Nu är det bara att börja ragga jobb. Jag har redan två stycken på listan, men jag vet inte hur långt det räcker. Tiden går som sagt fort och snart är det februari - dags att ta tag i saker och ting. Nu ska jag skicka ett par mail och sen ska jag och mamma baka en hallonpaj.

the never ending dokumentärfilmsprocess och kaffeabstinens

Gårkvällens Öppet Hus var som sagt uppskattat, även om det var lite brist på folk. Jag och Malin har just avslutat en kameraintervju med Alexander om samhällsstandarder, klädstilar och allmänna åsikter om den svenska yttrandefriheten. Vi var ganska övertrötta vilket smittade av sig under inspelningen, speciellt när radioeleverna i rummet bredvid spelade världens mest skrattframkallande låt under en sändning. Intervjuoffret vek sig dubbel av skratt x antal gånger, men vi fick i alla falll det vi ville ha och tackar Vegas 6.0 för att man kan klippa bort sådana här incidenter.

Sitter för nuvarande och slipar på webb-analysen, men datorernas kontinuerliga seghet ger mig ryck, vilket orsakar meningslösa blogginlägg såhär på onsdag eftermiddag. Jag lyckades naturligtvis inte komma i säng tidigare igår heller och jag mååååste ha kaffe. Men av okänd anledning har mitt studiebidrag inte lyckats infinna sig på mitt konto på utsatt tid, därmed inga promenader till Espresso House som kan gynna mitt missbruk. Därmed inget kaffe.

Tuesday 27 January 2009

små hjältar

Möten är avklarade, filminspelning och intervjuer, dokumentering, fotografering och planering. Två artiklar är färdigskrivna och bilderna är redigerade. Dagen är avklarad.
Öppet Hus gick hyfsat bra, trots att bristen på folk var överhängande... Det slutade i alla fall med att jag fick sköta dokumentationen på egen hand, tills Sara, räddaren i nöden, kom och avlöste vid halv sju. Ungdomsrådet lyckades i alla fall få igång några livliga diskussioner och Josefina var till stor hjälp som alltid.

Nu är jag helt slut och ska försöka somna innan 24:00 för omväxlings skull. Har kommit fram till att mina dagar är alldeles för långa - upp kvart över fem, och normalt somnar jag inte förrän nitton timmar senare. Hur som helst. Ska även passa på att tacka Malin som ställer upp och är en klippa i alla lägen, du är en lifesaver om någon!

minoritet

Sitter och redigerar dokumentärfilm och känner att jag avlider om jag inte får kaffe snart. Problemet är bara att jag sitter i en sal som absolut inte får lämnas olåst på grund av stöldbegärliga föremål, men dörren är en sådan där idiotdörr som bara är bra i vissa lägen, som stängs automatiskt när man öppnat den. Det betyder att jag antingen måste offra denna värdefulla tid och sal för en kopp kaffe eller stanna kvar och redigera med en halvdöd hjärna och hungrande mage...

Intervjuerna på Fridaskolan gick ganska bra, även om eleverna har svårt för att uttrycka sina svar mer nyanserat än "jag vet inte, hi hi hi"... Personalen var i alla fall trevlig och tyckte det var jättekul att vi var där, vilket kändes bra. Dilemmat just nu, bortsett kaffeabstinensen, är dokumentationen av Öppet Hus ikväll som inte riktigt verkar gå according to plan. Just nu är det bara jag som kan vara med, och egentligen har jag inte alls tid med detta med alla stundande tentor och prov! Men jag ska försöka ta några bilder och förhoppningsvis få någon intervju. Nu blir det att känna på journalistyrket for real!

Monday 26 January 2009

title

Spending my night with tea and mandelmassa. Awsome blossom says I. Nu ska jag krypa ner i mina fina medaljonglakan och läsa Joy Division tills jag stupar. Jag längtar redan efter frukost och funderar på att äta den på Espresso House. Vad sitter väl bättre än grova scones och en kaffe på morgonen?
Men mest saknar jag sommaren och allt som fanns men försvann.
Ful posebild. Den bjuder jag på. Puss.

måndag

Back to basics. Dagen har varit proppad med plugg och deadlinestress. Började med att jag vaknade, efter en "god natts sömn" på tre timmar, och insåg att jag inte gjort psykologiuppgiften som skulle lämnas in dagen till ära. Satt sedan resten av förmiddagen och försökte desperat få ihop något gångbart, vilket gick sådär med en kurrande mage och sömnfattig hjärna. De oändligt långsamma timmarna rullade på med samhällskunskap och instuderingsfrågor till provet på fredag. Alltför många okända och svåruttalade ord upprepades i texterna, och min oro inför provet blev allt mer påtaglig... Lunchen var ätbar, men inte sensationell. I och för sig, sen när fick skolmaten ett högre betyg än "ätbart"?

Under eftermiddagen försökte vi planera monter och beställningsupplägg inför UF-mässan i mars. Vi kom fram till att vi har en hel del jobb att se fram emot... Sedan fortlöpte arbetet med dokumentärfilmen med mina måndagströtta medarbetare Malin och Annie. Känns som att vi äntligen börjar komma någonstans, och har två intervjuer inbokade denna veckan! Imorgon ska vi recorda voice-over's och börja leta bra filmmusik.

Ringde nyss "en källa" på Fridaskolan och bokade in en kameraintervju imorgon. Förhoppningsvis hänger Christoffer på och hjälper till med ljud med mera. Känner att jag har saker upp över huvudet just nu. Ikväll måste jag skriva klart talet, psyklologiuppgiften och webb-analysen. Imorgon är det fortsatt filmarbete, möte med Little Big Fish, filminspelning på Frida och framförande av tal, fotoarbete och Öppet Hus kvällen lång. På onsdag ska vi spela in andra intervjun till dokumentären och jobba med hemsidan. Under torsdag ska den trejde intervjun spelas in, fotoprojektsplanering och sen blir det antagligen panikplugg till samhällsprovet dagen därpå. Fredagen börjar med nationellt prov i Engelska B och fortsätter med samhällsprov, UF-arbete och fotoprojekt. Jag hoppas verkligen att mina kära fikavänner joinar mig med fredagsmys på Lejas efter den veckan. I helgen ska jag "ta det lugnt" och fortsätta med dokumentären, plugga inför nästa samhällstest, skriva klart det där CV:t och genomföra en plåtning i Göteborg.

Sunday 25 January 2009

lonesome serenade

"Och vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö
Men inte heller leva

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken"

- H. Hellström

a world of temptations

Som vanligt lyckas jag hitta en mängd lockande saker att fördriva helgen med istället för sådant som enligt "borde-principen" är mycket mer väsentligt. Jag förstår inte hur alla världens frestelser alltid lyckas dyka upp när man har som minst tid att njuta av dom. Känner just nu ett stort behov av att besöka Filmfestivalen i Göteborg, när jag egentligen borde plugga. Känner att jag gärna sitter och redigerar färdigt mina bilder, när jag borde gå ut med hunden. Jag känner mig också hemskt sugen på kaffe, när jag egentligen borde koncentrera mig på den överfulla e-posten och inte på smaksensationer. Måste skriva CV, men det är hemskt mycket mer underhållande att blogga, samtidigt som CV-författande är roligare än att plugga samhällskunskap... Och för att komplettera mitt i-lands dilemma med ännu ett problem måste jag dessutom dammsuga. Dessa val och dessa måsten och alla sjukt irriterande underbara möjligheter utanför glasbubblan. Ibland hade livet fungerat bättre som en bandspelare - fast forward, rec, rewind, stop.

transfer LAX

Resultat av fredagens musikaliska impulsivitet resulterade i en minst sagt unexpected night. Jag och Malin drog till Trollhättan, jag själv med en kanske lite för hög förväntan på kvällens performance. När vi kom fram till Folkets Hus och passerat den skumma dörrvakten insåg vi att kvällens band antingen var otroligt usla eller att annonseringarna om spelningen hade regnat bort i januarivädret. Det var tomt! Vi slog oss i alla fall ner vid ett bord, köpte Loka i väntan på introt från Hide The Knives, men trots vår sena ankomst på knappt fyrtio minuter verkade det inte som att publiken skulle bli mycket större. Det var vi, och femtio emos med en medelålder på fjorton år...

Hur som helst hade vi en kul, men halvtrött kväll då Malin spelat en våldsam handbollsmatch under förmiddagen och jag fått alldeles för lite sömn. De flesta bilderna blev totalt misslyckade och jag fattade inte riktigt vad jag gjorde för fel. Men jag körde på med ISO 800 och fick bilder i crapkvalitet och log och var glad i alla fall.

Musikerna var grymma och hade verkligen fötjänat en större publik, men trots bristen på folk var "konserten" ändå värd ett besök. Vi inspirerades av ett par tjusiga tatueringar, skrattade åt småungarna som gjorde misslyckade försök till moshpits och spanade in kvällens eyecandy. Bussresan bestod av småfulla tanter, mathallucinationer och kompensation av kvällens metalbrist med Disturbed och Madball i mp3:n. Hur som helst, även nästintill obefolkade spelningar kanske är underskattade. Klart sevärt trots folkbrist. I år ska jag satsa på livemusik.

Saturday 24 January 2009

tonight

Peppar med kaffe och myspace/Division of Laura Lee - ikväll blir det konsert. Möter upp Malin i Uddevalla vid femtiden och sen hoppas vi på en helskön kväll.
Dagens priolista utgörs av CV-författande, e-post-respons, skriva klart talet och psykologiuppgiften, plugga till samhällsprovet och planera Öppet Hus, puh!

Friday 23 January 2009

Division of Laura Lee

Division of Laura Lee,
live i Folkets Park, Trollhättan imorgon!
insläpp 17.00
100 riksdaler
vem är på?!

baglady

Små saker med stor betydelse.
- plånbok (trots den uppenbara bristen på innehåll)
- iPod (vem tar inte dagligen en överdos av favoritlåten?)
- videoband (filmlärarna tenderar att alltför ofta vara out of record så att säga)
- min hightech cellphone (notera antennen)
- kalender & bläckpenna (skulle aldrig nånsin klara av att memorera alla nödvändigheter i huvudet)
- plektrum (?)
- USB (den bästa uppfinningen näst efter pasta)
- Osis+ (fenomenalt torrvax för dåliga hårdagar)
- läppglans (beroendeframkallande)
- mina universalnycklar som låser upp alla dörrar (i wish...)

friday i'm in love

Så var det äntligen fredag. Ända sedan jag halkade in på Agneberg i mina instabila stövlar imorse har just den här dagen känts extra speciell. Om det är för att fredag råkar vara min favoritdag och av den anledningen oftast blir hyfsat lyckad oavsett eller om just den här fredagen var one of a kind vet jag inte riktigt, men det finns egentligen ingen poäng med att spekulera i det.

Idag fick vi fint besök av Terese Andrén från Dramatiska Institutet i Stockholm. Det var grymt inspirerande och hon var verkligen en sådan person som man själv skulle vilja vara om sådär tio, tolv år. Hon visade filmer hon gjort, skivomslag och album hon plåtat, berättade om hennes projekt i New York och om framtidsdrömmar och skolstress. DI är en otroligt exklusiv utbildning för filmintresserade som endast tar in fyra sökande vartannat år (!) Chansen att komma in är ju ganska marginell, men efter det här känner jag liksom att jag nästan måste söka in. Ifall att...

Fredagar brukar medföra en viss trötthet hos de flesta människor. Veckans stress och sömnbrist tenderar att ut sig i samband med att första lektionen börjar. Sockerkickar är välkänt en alternativ lösning på problemet, så jag, Lisa, Malin, Matilda, Janni och André trotsade lågkonjunkturen och tog en fika på Lejas. Det var hemskt trevligt och mysigt på alla sätt och vis och vi träffade Annie och en tjej som kände igen mig från mässan i Gallionen i julas. Lite komiskt när folk kommer fram bara sådär och vet att man driver ett företag utan att man själv har den minsta aning om vem man snackar med. Efter en stund insåg jag dock att det var Felicia som också varit med på mässan.
Hur som helst, vi skålade in helgen i varm choklad och latte och frossade i hemlagade pannkakor, valnötsbrownies och kokosbollar. Perfekt fredagsmys.
Nu ska jag ner och äta rådjur och klyftpotatis. Min mamma är underbar i köket.

Thursday 22 January 2009

eskapism

Kom på mig själv med att sitta här och överväga att färga håret. Rött. Jag vet inte om sådana här tokiga tankar uppenbarar sig i mitt huvud på grund av det faktum att jag sovit alldeles för lite de senaste dygnen, eller om jag helt enkelt håller på att byta stil? Kanske? Jag minns att min frisör vid senaste klippningen frågade om jag nånsin provat rött. Jag sa nej. Hon sa att "det var synd." Vad hon menade med det har jag inte riktigt fått klart för mig. Kanske var det denna ovisshet som gjorde att jag började tänka färgglada tankar.?

Jag har äntligen lyckats påbörja mitt tal och känner mig bättre än Barack Obama, trots att jag orsakat ett IG åt mig själv tidigare under dagen. Talet i fråga kommer att handla om tatueringar och kroppskonst. I alla fall är det så jag har tänkt. Jag har en tendens att komma på ett ämne jag själv tycker är supersmart, men som efter en stunds research ofta visar sig vara inte fullt så briljant.

Jag känner verkligen för att göra något av den här helgen. Vad som helst som inte innebär att sitta på ett kontor och skriva CV, skicka tusentals mail, författa tal och tvångsdricka kaffe för att hålla värmen. Kanske besöka filmfestivalen i Göteborg, hoppa på ett tåg med kameran och se vart vi hamnar, prova på en riktigt udda sport eller varför inte uppfinna en magisk maskin som förvandlar julens alla överblivna lussebullar till nya skor?

Har under de senaste fyra månaderna känt ett desperat behov av våren. Känner för att vara färglad, lite galen, cykla runt på okända gator och föreviga fina ögonblick. Känslan av att knäppa upp jackan och upptäcka vitsippor i diket, bli medveten om ljus efter 15:00 och uppleva spökstadens uppvaknande. Istället ska man som svensk medborgare genomlida det horribla vinterhalvåret som egentligen borde kastreras och avlägsnas från Jordens yta. Jag kan bara hålla med Johan Glans. Jävla Sverige.

sugarpie

Saknar min Lovisa. Körtkort och allt. Grattis för fan!

"and then they took my blood type"

Bussresor är något jag aldrig riktigt har kommit överens med. Eller snarare, jag har aldrig riktigt kommit fram till vad jag har för uppfattning om transportmedlet och fenomenet kring det. Ibland kan jag verkligen hata att jag bor så långt ifrån skolan, för att i andra stunden fråga mig själv vad mina vardagar varit utan väntetider och förseningar. Tänk vad skönt att kunna promenera till skolan, gå upp klockan sju och slippa stressa för att hinna hem. Men ändå har bussresorna blivit någon slags rehab för mig. Regnet mot vindrutan och sorlet eller tystnaden fungerar som ett filter, låter dagens misstag och snedsteg passera och sparar bara det där som är lite extra bra. Guns N' Roses på en främmande mp3 och fuktiga jackor och folk som sitter lite för nära i sätet bredvid kan faktiskt vara det mysigaste som finns, så länge man har humöret uppe. För det kan också vara fruktansvärt frustrerande att sitta inklämd mellan den iskalla rutan och en fet man som snusar och glömt av uppfinningen dusch.

Dagens hemresa tillhörde i alla fall den trevligare varianten. Jag satt bredvid en fet trött dam med alldeles för många Ica-kassar. Hon tog upp både sitt eget säte och hälften av mitt, men trots tidigare motgångar och total fail under dagens alla prov så kunde jag inte störa mig på henne. Jag försökte inte ens verka irriterad. Istället lyssnade jag på ljuv musik som spelades på min iPod och tog en nostalgitripp genom sommaren 08. The Kills och gladiatorsandalar, sena nätter, motorcyklar, kyssar och alkohol. Jag har en pinsam förmåga att ibland omedvetet leva mig in lite för mycket i mina egna tankar. Efter en stund känner jag att damen sneglar lite väl mycket, och upptäcker mig själv sekunden senare med världens största geeksmile... Damen, den bjuder jag på!

Igår fick jag veta att The Killers kommer till Hultsfred. THE KILLERS. Lyckan var fullbordad. Men som alltid finns vissa hakar, ekonomi exempelvis. Och föräldrar. Just nu pågår projekt övertalning. Jag återkommer när jag har biljetten i hand. Jeezez, jag skulle kunna döda för några minuter med Brandon i synfältet och en skrikande publik. Döda.

pride på hög nivå

Engelska nationella gick ju åt helvete, och jag tror att jag även har lyckats säkra IG:t i Matte B. Det ska jag fira med latte på Espresso House. Puss på en riktigt misslyckad dag!

frukostspekulation

En varm dusch och havregrynsgröt. Sen är man pepp. Grejen är bara att den här dagen kommer bli jävligt opepp, då den enbart kommer att bestå av att skriva prov.

Ibland kan jag verkligen känna att jag suktar efter vuxenlivet. Tiden då man förhoppningsvis lever det liv som man drömt om under hela sin svindlande tonårstid. När man har skola och läsläsning bakom sig, när man kan fokusera på ett jobb istället för tusen olika saker hela tiden. När man bor i den där tjusiga lägenhetet och har toppenjobbet som man bara längtar efter att gå till varje dag... Det där är förstås inte det minsta sant. Kraven minskar inte för att man blir vuxen, tvärtom. Men om kraven ska öka i samma takt som de gör nu så vet jag faktiskt inte om jag vill bli så mycket äldre. Å andra sidan skulle jag inte vilja vara sjutton förevigt. (Läs: den onödiga åldern som inte bidrar till några som helst förmåner inom alkoholkonsumtion eller bilkörning på minst ett år, och därför fullständigt saknar mening.)

Jag är fortfarande sjukligt ressugen. Funderar på att dra en liten nödlögn för mina päron och säga något i stil med att jag upplever allvarliga symptom av det svenska klimatet som andningsproblem, bölder och utslag eller plötslig medvetslöshet. Sen är det bara att packa och dra. Om man ändå kunde vara allergisk mot vintermånaderna.

Nu: tillbaka till matte b och äckliga konjugatregler.

Wednesday 21 January 2009

nostalgi

stripes


Jag har matteprov imorgon, vilket är något jag under dagen jobbat hårt med att "glömma av". Antar att det blir panikplugg under förmiddagen imorgon. Sen är det nationella i Engelska B. Hej vilken underbar dag. Nu ska jag mest dricka te och se på film.
Meningslöst inlägg, jag vet. Försöker mest bekanta mig med blogspots upplägg och alla roliga funktioner då jag är mer van vid blogg.se's torra design, men på grund av de bristande layoutmöjligheterna där kände jag för att byta sajt helt enkelt. Och blogspot är ju dessutom internationellt.
Te som sagt.

Civil olydnad - lagbrott eller hjältedåd?

I Sverige tillämpar vi yttrandefrihetsprincipen, en grundlag som de flesta svenska medborgare tar för givet. För att samhället ska fungera måste vi agera efter spelets regler, men ibland räcker varken vidsträckta löpsedlar eller meterlånga blogginlägg till för att skapa medvetenhet hos medmänniskorna. Nyligen uppmärksammades Martin Smedjeback, ickevåldssekreterare i Kristna Fredsrörelsen, då han bröt sig in i vapenfabriken Saab Bofors Dynamics i Eskilstuna. I fabriken skadade han flera granatgevär, en handling som han själv påstod sig begå i protest mot de svenska vapentillverkarna. Vapnen, döpta efter vår nuvarande kung, säljs vidare till USA där de sedan används flitigt i Irakkriget. Ännu har Martin inte fått någon dom för sitt brott, men frågan är, gjorde han rätt eller fel?
Martin själv hänvisar till nödvärnsrätten som säger att man har rätt att bryta mot lagen om en människas liv är i fara. I en krigssituation som den i Irak sätts hundratusentals människors liv på spel. Och man kan ju tycka att Sverige, som neutralt europeiskt i-land, borde hjälpa de utsatta istället för att bidra med vapen till det land som har flest resurser.

Civil olydnad är en metod som används för att uppmärksamma problem eller felaktiga fenomen i samhället så som omoraliskt bemötande, miljöförstörelse eller kränkningar. Metoden innebär att öppet utan våld bryta mot lagar som man anser vara omoraliska. Det handlar inte om rån eller vandalisering eller respektlösa handlingar för att gynna det egna intresset. Det handlar om att våga protestera mot sådant som helt enkelt inte borde förekomma. I grund och botten handlar det om empati för medmänniskorna i samhället och i världen, engagemang både politiskt, socialt och ur miljösynpunkt.

Att ha en bredare synvinkel än vår vanligtvis 180-gradiga, och se situationen även utifrån de drabbades perspektiv är något som fler borde utnyttja. Att Sverige ska styras demokratiskt samtidigt som varje enskild individ ska ha rätten att uttrycka sin åsikt utöver medias möjligheter är kanske att säga emot sig själv. Men i många fall kan frågan vara akut, och som man säger har nöden ingen lag. Beträffande den svenska vapenexporten Martin Smedjeback protesterade emot tror jag att handlingen fick fler människor att komma till insikt med problemet. Många var nog inte ens medvetna om att detta var något som faktiskt skedde här i vårt "neutrala" land.

Det här betyder inte att vem som helst kan ge sig ut och skydda landet genom valfria metoder. Handlingen måste som sagt vara grundad på en åsikt, en tillräckligt godtagbar ursäkt för att bevisa att den faktiskt hade någon effekt eller inverkan på målgruppen i efterhand. Att bruka civil olydnad som rubrik för vinst av det personliga intresset är uteslutet inkorrekt. Men att använda det som ett hjälpmedel för att förstärka vikten av att ett felaktigt beteende omedelbart måste förändras, eller för att rädda liv är snarare än mänsklig rättighet, eller kanske rentav en skyldighet?

Så, är det nu fel att förespråka civil olydnad? Martin är inte den förste som använde den här metoden för att vinna folkets uppmärksamhet. Föregångare som Martin Luther King, Mahatma Gandhi och Greenpeace är välkända profiler på området, och de har hittills uppnått sina mål utan att skada någon. Handlingarna bidrog dessutom med medmänniskornas förståelse och samtycke, och förhindrande av katastrofala planer att förverkligas. Hedersfulla insatser för mänskligheten är väl egentligen mer värt än att vara prickfri i personregistret?

tisdag deluxe

Jag har bara så otroligt mycket inspiration ikväll att jag inte vet vad jag ska göra av all! Jag känner för att vara uppe flera dygn i streck, skriva CV och fixa ett jobb eller två, måla och fota och spela gitarr och lyssna på när Lisa sjunger som en ängel. Varvat med x antal kaffekoppar. Mest vill jag fota.
Och nu har jag på riktigt hittat världens finaste blogg - den är helt unik och faller mig i smaken till minsta pixel. Det är lite som att läsa om sina egna drömmar och fantasier faktiskt, ja det är otroligt! Som en bättre version av sig själv och sin egen vardag. Som en Eleonor 2.0.
Mycket har varit bra den här tisdagen. Det bästa är väl att jag börjar få min inspiration tillbaka. Farfar fyller år också. Jag känner mest för att springa till närmsta fotobutik och köpa upp alla kameror som finns! Ha, lycka till med det för dom 64,50 kr jag har på banken... Då är det tur att man fyller år ibland. Min önskelista inför 18-årsdagen kommer se ut ungefär såhär; vidvinkelobjektiv, mellanringar, ljusmätare, blixt, laptop, polaroid + film, extern hårddisk...
Känns nästan som om jag börjar dra mig i tekniknördarnas riktning. Nåväl, riktigt så farligt är det inte. Än.
Nu ska jag sätta mig med en massa gamla LP-skivor och försöka spika upp lite fina bilder på väggen. Dricka en kopp te. Åh vad jag känner för att skolka imorgon och bara umgås med min gitarr, rockfoto och vår fina ugn som man kan baka underbara ciabatabröd i. Jag minns glansdagarna i åttan/nian då jag tvingade Kajsa att skolka med mig, och hon alltid fick skulden. Vi skolkade från idrotten bara för att vi hatade våran vidriga lärare och gick hem och spelade Pettson & Findus-dataspelet, poppade alldeles för mycket popcorn och drack varm O´boy. Oskyldig onsdagsskolk. Det var tider.


phantom



Det regnar. Jag lyssnar på skönsjungande Hana Pestle och fixar den sista retuschen på studiobilderna. Hade "Phantom of the Opera" on my mind, vilket kanske syns. Funderar på att se den ikväll för att ladda lite extra inspiration inför nästa plåtning på fredag. Nu blire käk - spaghetti och köttfärssås till söstra mi och pinglorna Lisa och Fredrika. Och visst är hon vacker? Tack för att du ställde upp Malin!

vintervila


Var ute och gick med Chester. Kallt, blåsigt och allmänt hemskt. Vintervädret är något av det värsta jag vet. En öde stad utan någon som helst inspiration någonstans. Det är under dagar som den här som jag längtar något sjukt till Italienresan. Vår, artonårsdag och pasta...

from scratch

Då börjar jag om, på blogspot.com.