vinterdilemman

Det är sol och plusgrader. Snön smälter och det droppar från taken och det känns nästan nästan som vår. Jag sitter inomhus, bloggar, dricker kaffe och skriver på min psykologiuppgift som aldrig nånsin verkar bli klar. Jag missade våren förra året. Var sjuk hela påsklovet och ytterligare några veckor efter det, och när jag blev frisk och gick ut igen, ja då var det plötsligt vår. Helt utan förvarning kom den, bara sådär. Som vanligt med andra ord.

Jag är fortfarande inte frisk. Mår inte ett dugg bättre, bortsett från att febern har lagt sig. Jag dricker te, juice, vatten och kaffe. Vattenkokaren kommer snart att krackelera. Äter yoghurt och soppa. Helt ofantligt tråkigt.

Jag gjorde en budget och en upptäckt igår. Jag kommer inte kunna fika en enda gång under mars månad om jag ska ha råd med allt jag vill göra. Jag kommer få ta med mig termos och hembakat när dom andra ska till Espresso House eller Lejas. (Nog för att det ofta är jag som prackar på och lurar i dom andra att dom visst är kaffesugna, men dom hänger allt som oftast med i alla fall.) Tatuering och konserter och födelsedagar och Italien och P&L. Och Rhodos och Danmark och biobesök och inget jobb. Och fritidskortet som går ut nästa helg. Då är det tur att det finns gratisnöjen. Som YouTube och Spotify och (o)laglig fildelning och Oscarsgalan och gitarrspel och kameror. Och ljudet av popcorn.

Det blir ingen skola för mig imorgon. Inte med mina förkylningssyndrom. En legitimerad läkare hade kanske hellre använt "symptom" men syndrom känns lite mer allvarligt. Som en nästintill obotlig sjukdom. Inte för att det är något jag skulle vilja dras med, men ett kul ord är det ju åtminstone. Man får vara glad för det lilla. Ha kul när man kan. Som att använda fel ord i fel sammanhang. Det där var i och för sig inte det bästa exemplet på det. Hur som helst.

Jag saknar sommaren. Gladiatorsandalerna som aldrig blev mina. Konserterna jag missade, inte hade råd eller tid för, grillkvällarna på ständerna, det ihållande missbruket av italiensk glass och de sena nätterna. Jag till och med saknar de obekväma arbetstiderna, skoskaven och svetten på jobbet. Jag skulle med glädje springa runt och svettas på restaurangen igen om det bara blev sommar en stund. För nu är det uppenbart att den svenska befolkningen utrotningshotas av årstidsabstinens.