Tuesday 24 February 2009

X

Sitter och fryser. Fryser och fryser. Och det är inte för att jag har feber, för det har jag inte, för nu är jag frisk. Så gott som i alla fall. Känns väldigt bra. Och samtidigt lite jobbigt. Öppnade mailboxen imorse och upptäckte 11 olästa meddelanden, fastän jag kollade mailen senast igårkväll. Tillbaka till verkligheten. Varför kommer du inte på mötet? Var är avtalen?! Du har blivit medlem i styrelsegruppen för mediebyrån, det är okej va? Vi måste fixa folk som plåtar och filmar i Tanum på fredag! Prövningar och omprov och föredrag... UF-mässan! Jag höll på att svimma av. Jag vill inte mötas av sånt klockan nio på morgonen! Jag har sovit till halv elva i nästan tre veckor, levt i isolation och tagit semester från plugg och tid och datum och verklighet. Jag har sovit bort en halv månad. Glömt hur det är att vara stressad. Och så blir jag överfallen av min e-post.

Sitter och skriver på psykologiuppsatsen. Det går inget vidare. Jag är väl inne på min sjätte version nu, men det ser ut som att även denna kommer sluta som föda åt papperskorgen. Det är inte det att jag har svårt för att skriva, snarare tvärt om. Jag skriver alltid för långa uppsatser, håller mig aldrig till det givna max-antalet för sidnumreringen. Jag har bara väldigt svårt att hålla mig till ämnet. Självklart ska den från början relativt roliga uppgiften kryddas med torra fakta och refereringar till uråldriga, milt uttryckt ointressanta, teoretiker och "behovshierarkier". Suck.
Uppgiften är en behovs- och känsloreflektion där man bland annat i en monolog diskussion ska formulera hur två olika personer är/blir, beroende på hur väl deras behov blir tillfredställda. Nu har jag suttit i två och en halv timme och skrivit en uppsats som inte alls stämmer överens med instruktionerna när jag läser igenom resultatet i efterhand. Jag är jättenöjd, men jag har ju knappt en siffra rätt. Istället för att använda Maslows och Reiss teorier blev detta något argt om mediasamhället, påverkan, överflöd och min egen tolkning av orsaken till varför krig uppstår... Eh, ja.

No comments:

Post a Comment