Friday 6 February 2009

ticktack

Ibland känns det verkligen som att oavsett vad man gör, hur man spenderar sina dagar, vare sig de är fyllda till minsta minut eller om de är helt oplanerade, så räcker tiden aldrig nånsin till. Och vad man än kan tänkas göra med sitt liv i framtiden så känns det som att inte ens den är tillräcklig. Att allting man vill göra, genomföra, uppleva, åstadkomma, är så pass omfattande att inte ens evigheten skulle vara lång nog. Fast jag vet inte om jag skulle vilja leva i evighet. Eller snarare, om jag visste att mitt liv skulle pågå föralltid skulle jag leva på ett helt annat sätt.
Jag skulle leva farligare, vildare, kosta på mig mer saker och ta fler risker. Jag skulle inte acceptera människor som nekade mig till att göra saker, men framför allt skulle jag inte värdera alla moments lika mycket. Om jag visste att jag förmodligen skulle få uppleva hundratusentals liknande ögonblick i framtiden skulle aktuella företeelser inte kännas speciellt relevanta att lägga på minnet.
Jag skulle inte behöva bry mig alls egentligen. Jag skulle bete mig precis som jag kände för stunden och fullkomligt styras av detet. Mitt liv skulle inte vara varken intressant eller roligt om jag visste att jag skulle existera om hundra år, om tusen, om trettio miljarder år. Jag skulle förmodligen inte bry mig ett skit.
Och kanske är det det som gör våra liv speciella. Kanske är det därför vi så desperat söker jobb, partners, utbildningar och köper hus, därför att vi vet att begränsningen för vår existens utgörs av det faktum att vi inte kommer att leva för alltid.
Vi har en deadline, ironiskt nog, och kanske är det den som gör det hela till vad det är. Vårt liv genomsyras av den vetskapen varje dag, ta vara på ögonblicket, timmarna, veckorna, åren. Gör saker, innan du hinner bli gammal. Tiden är något så sjukt. Den förföljer oss och förvränger oss och försvinner spårlöst bakom oss, blir koldioxid i utandningen och bilder i fotoalbumen. Vad är egentligen definitionen av tid? Det som jagar oss, plågar och tynger ner, eller det som finns där framför oss, som innebär möjligheter som kan fyllas med händelser och förändring? Det som påverkar oss som männniskor och skiljer oss från djuren. Vetskapen om att tiden är knapp och desperationen att fylla varje tillfälle med någonting meningsfullt, och ångesten när man inte gjort det. Rec. Stop. Rewind.

No comments:

Post a Comment