Tuesday 17 February 2009

februariallergi

Orkar verkligen inte med den här skitvintern mer. Jag blir helt seriöst deprimerad. Snö och kyla och stora skor och tjocka jackor. Det är inte så det ska vara. Vem röstar för att lägga ner vintern helt och hållet? Vem skulle förlora på ett par månader utan minusgrader, lager på lager, nariga händer och upprepade tvångsinvesteringar i dyrt take-away-kaffe på Espresso House, för att överhuvudtaget hålla värmen? Möjligtvis Espresso House då, med tanke på hur mycket jag gynnat deras kundkrets under vintern. Men vem bryr sig egentligen om Espresso House? Vem bryr sig om vintern? Vem vill uppleva den här skitsäsongen gång på gång, varje år? Hur kan vi fortfarande leva kvar i det här klimatet? Jag hade flyttat för länge sen, om det varit ett alternativ. Nu är det inte det. Därför får man stå ut med is och hagel, halkbanor till trottoarer, vinterkräksjuka, julhysteri, mörker och obalans.
Jag har massor att ta igen under lovet. Det är min eskapisms och mitt eget fel. Jag har egentligen apmycket att göra, som dessutom är ganska mycket mer relevant än att sitta och skriva sura blogginlägg och göra desperata heldåliga försök till att få den svenska befolkningen att konvertera till sommarklimat. Jag borde egentligen vara stressad. Irriterad, men samtidigt strukturerad, planerad och målinriktad. Trots att deadlines, uppgifter, sommarjobb och projekt står mig upp i halsen och tar ut all min lediga tid så känner jag något helt annat. Rastlöshet. En obeskrivlig omåttlig gigantisk rastlöshet vars existens blivit alltmer påtaglig. Och den känslan dödar mig.

No comments:

Post a Comment