om musik

På grund av många fina musiktips från kända, och okända, personer blev det ingen akvarellmålning. Inte än i alla fall. Och inga kolakakor heller. Istället har jag suttit och njutit av melodier, ångestfyllda gitarrsolon, pianostrofer och trevliga toner. Och allt det här får mig att kunna andas igen. Jag tror på fullaste allvar att mäniskan ha rett sjätte sinne - känslan för musik. Man skulle kunna säga att det är som en blandning av alla de andra fem sinnena, ett sinne som knyter ihop oss som individer och som spelar en stor roll för vår personlighet.

En persons musiksmak säger egentligen väldigt mycket mer om personen än exempelvis kläderna. Musik för människor tillsammans. Nu lät väl det där som en ful översättning av Nokiareklamen, och jag ber om ursäkt för det var inte menat så. Men tänk atmosfären, stämningen på en konsert. Tusentals människor som jublar och sjunger och bara fullkomligt älskar det de hör. Finns det något som slår det? I rytmen, orden, känslan, vibrationerna i luften, finns något som man nästan nästan kan ta på. Det finns verkligen där, energin. Men man kommer liksom aldrig tillräckligt nära för att sträcka sig ut och fånga det. Det är bräckligt och vackert och underbart, vare sig det är metal eller indie eller punk.

Så nu har jag kommit på en till sak jag vill ha. Jag vill ha gigantiska högtalare på gatorna i den tomma döda öde staden, som spelar musik som väcker de sovande människorna, i de låsta tysta husen. Jag vill ha musik. Jag vill höra världen njuta av tonerna från en sprucken röst och komplicerade gitarrackord.