om i-landsproblem

Ibland kan jag bli rätt arg på mig själv. Oftast händer det i samband med att jag antingen glömt av något jag absolut inte fick glömma, eller att jag felprioriterat någonting ganska relevant. Men något som kan göra mig riktigt förvirrad, eller snarare ge mig insikt, är när jag kommer på mig själv med olika saker. Som till exempel att sitta i en stor fet soffa, inbäddad i en varm filt. Plötsligt är filmen slut och man blir tvungen att byta kanal för att undgå reklamen. (Jag tillhör för övrigt en av alla de som obstinat envisas med att byta kanal så fort Vanish, Finish, Libresse eller annan IQ-befriad skit ljuder i högtalarna). I samma stund som du ska byta till en icke-kommersiell kanal inser du att fjärrkontrollen ligger på andra sidan soffbordet, vilket kräver att du frigör dig från filtar och dylikt för att komma i kontakt med verktyget, och man tänker "suck och stöööön". Ja, ibland kan den här kraftansträngningen kännas så pass krävande att man faktiskt genomlider reklampauserna för att man helt enkelt inte orkar röra på fläsket. Ett annat exempel är när mobilen håller på att ladda ur, och man inser att laddaren ligger på övervåningen.... När "den goda" yoghurten är slut och man tvingas äta filmjölk istället. När man missat bussen och tvingas promenera hela 500 meter till nästa busskur... Sådana småsaker kan verkligen vara sjukt irriterande, samtidigt som jag blir mörkrädd när jag inser vilka minimala problem man egentligen har. Shit, jag blir tvungen att höra introt till "nya Finish-Powerball", my god jag fick inte min favoritfrukost... Åh nej, fyra minuter av extra frisk luft!

Seriously nu världen, mänskligheten, vi bortskämda jävlar i västvärlden. Vi som sitter här med våra laptops, vi som har koll på trender och aktiekurser, som har fulla kylskåp och lever Svenssonliv med fina bilar och husdjur och fritidshus. Vi har inga problem. Och skulle vi trots allt ha det, så är de problemen minimala jämfört med många andras. Jag kan känna mig jävligt pretto när jag klagar över skitsaker. Jag kan bli besviken på mig själv över att jag inte tänker längre. Föreställ dig de som får leva i en ständigt pågående konflikt, ljudet av bomber som sprängs, korrupta makthavare, helsjuka ledarorganisationer, vetskapen om att man aldrig nånsin går säker. Skräcken i ögonen. Barnen som växer upp i Afghanistan, i Israel, de som ärver forna krig, som hjärntvättas och övertygas om vem som är fienden och lär sig hantera en k-pist innan de kan cykla. Dom har problem.
Vi i västvärlden är så jävla bra på att gnälla, klaga på småsaker. Och visst kan det vara saker som kan kännas lite jobbiga, frustrerande, sånt som svider och skaver, men om vi sätter våra vardagsdilemman i ett lite mer realistiskt perspektiv, så kommer vi snart att upptäcka hur fantastiskt bra vi har det. De här människorna har ju dragits med krig och elände i 2000 år! Och vi påstår att vi är frustrerade?!

Bekvämligheter, trådlöshet, automatik, roomservice, gratistjänster, utbildning, vård, försvar, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter... All there, twentyfourseven. På ett sätt kan man ju hävda att många av de Europeiska samhällena är jävligt lyckade idag. Att det ligger en hel del slit och möda bakom den standard vi har, som vi kan vara stolta över. Men vi förlorar oss i stoltheten, förvrider den till någonting annat och slutar i något sorts aldrig-nöjd-tillstånd. Vi är verkligen värdelösa på att vara glada över det vi har. Men förstora upp en massa bagateller, små felaktiga engångsföreteelser och marginella snedsteg, det är vi snart världsmästare på. Big time.

Jag är övertygad om att det är såhär det ligger till: vi påverkas, vare sig vi vill eller inte, utav den miljö vi lever i. Umgås vi med människor som tenderar att klaga på saker och ting, som anser att ingenting är gott nog och som enbart ägnar uppmärksamhet åt sådant som rör de själva, ja då blir vi självmartyrer. Växer man upp i ett samhälle där folk dagligen riskerar att skadas eller till och med dö, där våldtäkter, förnedring, hedersmord och folkuppror tillhör normen, ja då kanske man inte funderar lika mycket över huruvida man ska orka sträcka sig efter fjärrkontrollen, eller genomlida reklampausen.