Sunday 22 February 2009

i en dröm

Jag drömde om en indian. Han såg ut precis sådär som folk i allmänhet tror att indianer ser ut. Långt mörkt hår, smala mörka ögon, nougatfärgad hud. Jag träffade honom på bussen. Han satt i sätet framför mig och under hela färden steg små lila rökpuffar upp över den luggslitna stolsryggen. Det tog mig en lång stund att förstå vad han höll på med. Först trodde jag att han kokade kaffe, men det luktade ju inte som kaffe. Sedan förstod jag att han måste röka färgade cigaretter, men det luktade inte tobak heller. Då vände han sig om och sa, som om han läst mina tankar, att han gjorde ett experiment, skulle göra en innovation i tomteblossbranschen. Jaha, tänkte jag, intressant.

Vi steg av på samma hållplats vid Amazonasfloden. Han tog mig i handen och sa att han hade ett nytt tv-spel i hans lägenhet inte så långt därifrån. Vi vandrade över hala svarta stenar, passerade vattenfall och lianer och hamnade slutligen i någon sorts trähus. Inuti fanns det snö. Istappar hängde i taket, vibrerade av rytmiska trumslag från övervåningen.
Vi klättrade uppför en lång skidbacke och kom in i hans rum. Trumslagen avtog och ersattes istället av bubblande läten ifrån ett kylskåp. Indianen förklarade att det var där han förvarade sina experiment. Jag nickade så artigt och log. Han var smärtsamt vacker.

Sedan lärde han mig att tillverka giftpilar, och allt om pannkakssmet. Jag var mäkta imponerad över hans kunskaper, hans sätt att kommunicera. Han liksom sjöng och talade på samma gång. Plötsligt började huset att skaka. Det skakade och skakade och kylskåpsdörren flög upp och experimenten gick i golvet. Lila rök fyllde rummet, tomtebloss och heroin. Han skrek att jag missade bussen. Han gav mig ett av de tusentals tomteblossen och rusade med mig ner för trappan. Jag sprang efter i ultra-rapid, hörde istapparna falla från taket och krossas mot golvet. Ett fruktansvärt dån utlöstes och trumhinnorna nästan sprack. Jag sprang och sprang omkring i trähuset, letade och sökte men indianen verkade blivit ett med röken och isen.
Jag vaknade av dånet från snöplogen på gatan utanför och ville bara somna om, för indianen var fortfarande spårlöst försvunnen.

6 comments:

  1. det här är nog något av det häftigaste.
    sikken dröm!
    och sikket ordspråk, så du skriver kvinna!
    underbart!
    "Indianen förklarade att det var där han förvarade sina experiment. Jag nickade så artigt och log. Han var smärtsamt vacker."
    woah.

    ReplyDelete
  2. Haha, maybe I should publish all of my dreams...! Folk skulle antagligen tro att jag var sinnessjuk, så kanske inte. Men å andra sidan, vem drömmer realistiska drömmar?

    ReplyDelete
  3. Exakt!
    Mina drömmar brukar vara dialog aktigt. Det kan vara rätt creepy.
    Jag tycker drömmar är poesi. Vissa, iaf. Oftast de flesta.

    ReplyDelete
  4. Faktiskt :) Vi lärde oss analysera drömmar på psykologin, ganska intressant. Jag trodde jag skulle lära mig något nytt, men det mesta var väldigt logiskt. Eller ja, ungefär så som man tror att det ska vara att analysera dom. We should make a dream diary, ye!

    ReplyDelete
  5. what an awesome idea!
    a dream diary!
    eller nej! jag vet!
    a dream blogg!
    hur coolt vore inte det?!
    å å, jag vet vad den kan heta!
    the worst part about dreaming is that you have to wake up.
    whatcha say jose?! :D

    ReplyDelete