Friday 20 February 2009

förkylning och wrestling

Idag skulle jag skridit omkring på Fotomässan i Göteborg. Inspirerats av Svegies främsta fotografer, fått en inblick i branschen och Fotohögskolan. Istället vaknade jag och insåg att jag dragit på mig ännnu en förkylning efter dryga två veckor av feber och isolation. Min hals transformerades under gårdagen på något mystiskt sätt till ett sugrör. Jag som i princip var frisk?! Jag kan inte andas normalt. Smått irriterande. Antar att det återigen blir att konvertera till sova-läsa-te-sova-näsdroppar-halstabletter-värktabletter-andan. Det planerade biobesöket med Janni och Malin i Uddevalla blir antagligen inte av i mitt tillstånd. Jag är så sjukt trött på att behöva ställa in allt på grund av den här jävla förkylningen.

Gårdagen i Göteborg var i alla fall mycket lyckad. Verkligen fin. Stundtals var den rentav episk. Jag fick mina utlovade bilder på finaste kärleksparet på denna planet, KG och Mc. (Eller Anna och Christoffer som de egentligen heter). Vi fikade på Ljungans och Espresso House, jag fick träffa den, från min systers sida, omtalade Joel. Han verkade vara en helt-okej-nice-guy med sunda intressen då han är både gitarrist och fotograf.
Efter en halvspartansk photoshoot vid Kopparmärra/Centralen promenerade jag, Sofia och Joel bort mot Biopalatset för att se den omtalade The Wrestler. Den "fantastiska" huvudrollsinnehavaren Mickey Rourke, som tillägnats hedersomnämningar och märkvärdiga nomineringar inom filmkonstens värld, var till min stora förvåning inte alls så fantastisk som man fått höra. Och filmen, som skulle vara så vacker, tragisk och speciell saknade till min ännu större besvikelse helt mening. Mitt i filmen blev allt svart och ljusen tändes igen. Jaha? Var den slut nu? Och Bruce Springsteens stämma, som enligt rescensionerna skulle upphöja hela härligheten till skyarna, uppenbarade sig inte förrän i eftertexterna. Kändes ju inte riktigt motiverat. Dock kan jag inte förneka att slutscenen var mäktig, och att man stundtals dog lite i den röda salongen när Randy gång på gång misslyckades med att få tillbaka sin dotter. Ingen rekomendation kanske, jag tror att Darrren Aronofsky gjort bättre filmer.

Hemresan blev smått euforisk/sentimental då vi oavsiktligt gjorde ett djupdyk i livets fenomen. Kanske lite för djupt med tanke på hur lite mat vi ätit och hur sent på dygnet det faktiskt var. Mycket kaffe, iskalla promenader, fina citat och trevliga förälskade människor. En helt okej torsdagskväll.

7 comments:

  1. Alltid blir man sjuk på lovet. :/

    Tråkigt att The Wrestler inte levde upp till ryktet. Aronofsky är annars så duktig.

    För övrigt hade jag inte lyssnat på EITS-låten du qouteade i inlägget innan. Jag gjorde det sedan (enda låten från albumen jag missat att lyssna på av dem, konstigt nog). öh. Den var bra. Bra bra bra. Jag gillar sådant. :)

    ReplyDelete
  2. Ja, bleeu. Är som sagt inne på min tredje sjukvecka nu. Underbart :(
    Oj, hur kunde du missa den? Den tillhör enligt mig en utav deras allra bästa låtar, bara för att sångarens prat-sjungande är så konstigt bra. Riktigt bra. "Otroligt!"

    ReplyDelete
  3. Är killen på dina bilder väldigt lik tvillingarna i Harry Potter? ;O

    ReplyDelete
  4. Haha, nu när du säger det! :D
    Fast jag tycker inte att dom är speciellt lika i verkligheten.

    ReplyDelete
  5. igårdagen var väldigt fin, tack för den :)
    väldigt men väldigt tråkigt att du var sjuk idag och alla dessa veckor :( vi tänkte på dig iaf! det kommer fler gånger ska du se :)
    kryakryakrya nu, så ses vi någon dag inom kort <3

    ReplyDelete
  6. (väldigt snyggsöta bilder btw)

    ReplyDelete
  7. Tack Moos! :D
    Åh du är så göllig<3

    ReplyDelete