ca plane por moi

Gårdagen var mycket lyckad. Jag och Sofia ägnade hela förmiddagen åt pepp inför kvällen med musik som jag aldrig trodde jag skulle upptäcka mig själv med att lyssna på. Men förvånande nog. Det var så ovant och konstigt att denna extraordinarity nästan är värd den fasansfulla bokstavskombinationen "OMG". Hur som helst. Vi läste franska bloggar, dansade till Edit Piaf, Jaques Brel, Stereo Total och Plastic Bertrand. Den där Edit alltså. Powerballadernas drottning. Mäktigheternas mäkt - jag säger bara Non je ne regrette rien. Hade min nästintill antika mobiltelefon varit lite mindre antik och erbjudit lite mer än polyfoniska tonarter, eller kanske till och med funktionerat normalt, hade jag definitivt vaknat upp till den här melodin varje morgon.

Kvällen fortsatte i fransk anda i Moas lägenhet. Vi drack te, bakade baguetter med underbart vitlökssmör, såg fina filmer och hällde i oss lite för stora glass-med-chokladsås-banan-kanel-och-strössel-berg. Amelie de Montmarte måste vara en av de finaste filmerna jag sett. Den otroligt detaljerade historien, som skildras genom ett bildspråk som är rätt fantastiskt, är verkligen värd en kväll. Annars kan man nästan se den bara för att få njuta av Audrey Tautous skönhet och det helsköna språket.

Att arrangera en större, mer coctailinspirerad french night, var också på tal. Det spekulerades bland annat i vilka kända franska profiler vi skulle kunna bjuda in, men på grund av bristande kontakter var den ende vi i det stundande ögonblicket kunde komma på en ung herre vid namn "Emiljong", bosatt i utkanten av Paris. Får man inte tag i de mest kända kan man ju alltid bjuda in några andra, mindre kända, för deras ordinära namn?