En regnig bussresa till skolan, sittplats på dekadent blå plysch bredvid fransktalande afrikan, fin musik i iPod-lurarna, virvlande trivsamma tankar i huvudet. Det doftade höst och jag var fredagsfin i svart sammet. I skolan såg vi mest tecknad film, åt smaklös veggo-lunch och samtalade om det forntida Egypten.
Tillbaka hemma i Lysekil, som för övrigt börjar att anta sitt vanliga spökstadsansikte, mötte jag upp Mirre. Vi tog en eftermiddagsfika på Kungsgatan, uppdaterade de senaste månaderna, bravaderna och äventyren över baguetter, kanelbullar, negerbollar och varm choklad.
På Kungsgatan har dom klistrat fast gamla posters, artiklar och tidningsurklipp över hela taket. Det tyckte vi var fint. Sen satt vi där med regnet på utsidan, doften av nymalda kaffebönor i lokalen, Elvis och Marilyns vakande ögon ovanför, pratade oavbrutet enda till stängning. Jag tänkte att varje fredag borde vara precis sådär.
Sedan hamnade jag, som alltid när jag befinner mig ute, ljuset är fantastiskt och kameran är i närheten, på Stångehuvud. Det blåste helt galet och i mina öron sjöng Jocke Berg att han inte kunde gå utan min luft i hans lungor. Jag knäppte några bilder, sen kom regnet. Eller skyfall från Amazonas om man så vill.
Jag tror att det är höst på riktigt nu.
No comments:
Post a Comment