Thursday 10 September 2009

37

Det är kväll nu. Mina ögon går i kors, tåras av trötthet, är förmodligen mer fyrkantiga än de mest vinkelräta kvadrater i världen. Befinner mig i ett läget då det är svårt att avgöra om man är nyvaken eller om man faktiskt sover, då skillnaden mellan vänster och höger känns ytterst marginell. Det är inte hälsosamt att sova knappt åtta timmar på tre dygn. Ändå blir det som det blir. Blir såhär. För lite sömn och för mycket datoriserat mediekoncentrerat oplanerat fildelat felfördelat avdramatiserat filmklippande, uppsatsförfattande, tedrickande och fotoretuscherande.

Den här veckan skulle jag egentligen ha genomfört en mängd saker. På planeringen för vecka trettiosju stod filminspelning i Göteborg, boxning, yoga, jobbsök, anti-städ, plugg, bankbesök och tatueringar. Nu blev det inte riktigt så. Det måste vara feltryck i min agenda. Antalet rader är för många, och jag verkar ha nåt instinktivt skrivkomplex som gör att jag per automatik fyller varenda en. Naivt inbillar jag mig att jag minsann ska hinna med, den här veckan går det, men rent tidsmässigt blir det ofta dubbelbokat. Katastrof. Och sen måste man göra folk besvikna.
Tatueringen blev däremot av. Likaså det där med att inte städa. Hann aldrig återställa ordningen efter måndagens inspelning. Vanligtvis får jag krupp, utslag, av smutstvätt, posthögar, tekoppar, klädberg, fotomaterial, mina Mount Eversts i randigt A4-format... Men den här veckan gjorde jag en deal. Tänkte en gång för alla bli av med mitt komplex för oorganisering. I fyra dagar klarade jag att leva i kaos. Inte speciellt hardcore.

Försöker få tag på ett fungerande soundtrack till min film. Det går sådär. Jag lyssnar och lyssnar, browsar på Spotify, tar hjälp av expertis men ikväll hittar jag ingenting. Letar i frysen. Hittar Carte d'Or Vanilla. Guds gåva till mänskligheten.
Ska bädda ner mig i midnattsdimma och nytvättad bomull nu. Imorgon är det fredag. Vinyl, gitarrspel och budgetfika känns som presumtiva aktiviteter. Och med de framtidsutsikterna blev kvällen nästan ett hallelujah moment.

No comments:

Post a Comment