Monday 22 June 2009

X

Njuter nostalgi, blandat med lite verklighet
Bakgrundsbrus, bilar, båtmotorer, barn
Minns en svunnen tid
3087123698762379230597235 gången
Glasklar med defekt
Vi hade kanske aldrig hållit ut
Trots löften om framtiden och morgondagen
Smälte, oxiderade, bleknade bort
Oövervinnerligheten övervann
Tog första pris igen
Men möjligheterna kvarstår än
Eller har de bara transformerats?
Kanske förändrades jag precis som du?
Kanske är omöjlighet det bästa jag vet
För nu när svårigheterna nästan besegrats
Längtar jag nästan ännu mer än förr
Efter förändring

4 comments:

  1. driver vardagsrutiner dig till vanvett, gör trygghet dig rastlös och lat? så är det för mig :)

    ReplyDelete
  2. Haha, där satte du huvudet på spiken! :) Eller är det så man säger...?
    Exakt så är det. EXAKT.
    Vanvett ja, minst sagt.

    ReplyDelete
  3. Fint och pricksäkert.

    Vad som inte är lika fint är att du för ungefär två timmar sedan gick förbi mig i södra hamnen och min kompis berättar att du tittade mot mig men att jag tittade i marken och det såg ut som att jag ignorerade dig. Jag vill verkligen belysa att så inte var fallet, jag såg dig helt enkelt inte förrän han påpekat att din existens och då var du redan tjugo meter därifrån.

    Jag skämdes lite och hade gärna sagt hej. Och jag borde verkligen titta upp mer när jag går. :(

    ReplyDelete
  4. Haha, jag såg att du var väldigt inne i en viktig konversation samtidigt som jag var upptagen i min mobiltelefon så det blev lite double talk så att säga. Men det är lugnt, jag tror inte att du är typen som "tittar ner i marken". ;)

    ReplyDelete