Thursday 4 June 2009

SF.

Jag är ett vrak. Har sovit knappt en timme på drygt ett dygn. Fint.
Gårkvällens visit på Sticky var återigen himla trevlig. Jag och Moa entrade nån gång vid åtta, lyssnade på ett par liveband, kände rytmen, taggade med ett par öl och inväntade ögonblicket då Rocket People skulle storma scenen. Träffade dread-VG med sin dreadkompis. Lätt kvällens snyggaste par om man får formulera det så, sett ur ett icke sexuellt perspektiv.
Två av banden var riktigt bra, missade tyvärr namnet på det första. De tre andra tyckte jag mest bara synd om. Speciellt ett utav dem, bestående av fyra mörkhåriga killar med indielugg och nitbälten. Sångaren var totalt värdelös, likaså basisten. Trummisen envisades med att köra hyfsat fula solon och det enda som höll det hela flytande var gitarristens helgrymma insats längs stålsträngarna. Det var han som räddade giget. Men fick han cred för det? Knappast. Naturligtvis tog sångaren åt sig äran, sög i sig varje medlidande blick som värsta dammsugaren. Verkade tro att han ensam tillsammans med sin fruktansvärda sångröst regerade scenen. Uppträdde lite för stolt. Ingen hit.
Rocket People däremot; sångaren med energi som en duracellkanin på koffein. Oscars underbara basgång, Filips klockrena riff och solon. Det var grymt.

Senare inträffade en rad oväntade incidenter. Vi hade naturligtvis glömt kolla busstiderna till Kajsas place där vi skulle sova, och missade precis som förra gången sista bussen till Kärra. Insåg att det med en femma i plånboken skulle bli svårt att ens pruta på en svarttaxi. Under någon timme höll vi oss sysselsatta med att ringa och messa tänkbara kontakter om sovplats inom ett avstånd av inte alltför stor spårvagnsradie.
Vi fick inget napp. Inte på hela natten. Istället vandrade vi runt i Göteborg, åt mjukglass, frös som svin och hade långa diskussioner med en okänd men trevlig afrikan. Snackade mest musik och framtidsvisioner. Han hävdade att vi var konstiga som lyssnade på 60- och 70-talsmusik, ifrågasatte vår sociala status och vårt ursprung, våra åsikter om apartheid... Också ett samtalsämne när klockan är 03:00. Trevlig var han som sagt den där afrikanen, men tenderade att bli lite väl frågvis.
Vi skakade kalla händer över ketchupfläckad bordsskiva och lämnade honom åt sitt öde inne på McDonalds, promenerade bort mot Centralen. Gick längs med tågrälsarna i soluppgången, studerade de sovande huskropparna, insöp luften, ljuden, atmosfären, vinglande kavajstylade studenter i vita hattar. Klockan 04:00 öppnade Nils Ericsson. Vi crashade på en bänk och mättade vårt utsvultna sömnbegär med sådär en hundradel. 05:15 tog vi bussen hem igen. Vrak som sagt.

4 comments:

  1. Sticky lät mys och jag ville vart med och förlåt för att jag väckte dig imorse. Nattliga vandringar i gbg city är inte att förakta med rätt sällskap och varmt väder ^^

    ReplyDelete
  2. Det är lugnt, var ju jag som skulle ringt dig ju!
    Nattliga vandringar - absolut. När det blir lite varmare tar vi och kör ett dygn i Göteborg tycker jag. Lirar gura och vandrar över asfalten mot soluppgången. Sen äter vi frukost på ett oupptäckt café någonstans. Låter som en plan eller? :)

    ReplyDelete
  3. haha, jag skrattar fortfarande!
    tack för en jätte fin kväll, lovely! <3

    ReplyDelete
  4. Haha, det var underbart babeey! Tror aldrig jag varit tröttare! Sticky snart igen, oh yez?! :O

    ReplyDelete