fuzz guitar

Jag och Malin tog tåget till Göteborg. Vi fick ett sånt där fint tåg. Ett sånt där gult och silvrigt, ljudlöst och fräscht med vagnsdörrar som ger oundvikliga flashbacks till Star Trek Voyager. Vi satt där i blåa säten, diggade Nirvana, planerade projektarbete och APU. Insåg att våra ambitioner är stora, tiden knapp, lågkonjunkturen överhängande och tillgångarna på nya zeeländska kontakter bristande. Insikter som visserligen kommer att göra det hela lite mer omfattande och komplicerat än vad det redan är, men ändå inte tillräckligt komplicerade för att få oss att ge upp.

Väl på Centralen mötte vi Moa och hoppade på 99:an mot Eriksberg. Mässan var underbar. Vi gick omkring med konstant kolsyrekänsla i hjärtat, upprepade oräkneliga gånger långa känslofyllda "Mmmm...!" och rös till ljudet av stålsträngar och välstämda baser. Överallt dessa häpnadsväckande vackra instument i olika färgskalor och formgivning, märken och tillbehör. Överallt duktiga, good looking musiker utrustade med extraordinära talanger, avundsvärda guror och egenkomponerade riff. Ren och skär njutning. Under flertalet timmar. Antalet materiella instrumentala förälskelser steg i antal i takt med rytmerna från liveorkestern.
Hann med en snabb konsert av en otroligt skillad jazzgitarrist inne på Quality, lunch på den lokala pizzerian och ett fint toalettbesök. Jag rekomenderar toaletterna på Quality Hotel 11. Svart högblankt kakel i kvadrat, hårda spotlights, accenter i rött och stora spegelväggar. Knivskarpt, blodrött och lite väl porrigt. Lite som att kissa i kulisserna till en riktigt fet hiphop video, fast utan musiken då. Heavy.