21.4

Dagens tillkännagivande: Jag är utmattad. Full fart, 9-5. Har under de senaste timmarna betett mig som en Duracellkanin då jag både jobbat övertid i labbet på skolan, skrivit färdigt kortfilmsmanus, hållit redaktionsmöte, lagat middag (och diskat), bakat, tvättat, fyllt i viktiga papper, blanketter för färdbevis och bankkonton, sytt necessärer supersnabbt, samt varit lite halvkulturell och läst närmare 100 sidor i min nyinköpta pocket av advokaten/samhällspessimisten/shunnekännaren Jens Lapidus. Aldrig Fucka Upp, en helt okej bok. Stockholm Noir. Allt detta, utan en droppe koffein!
Funderade starkt på att överträffa mig själv, toppa prestationerna och effektiviteten med en språngmarsch till brevlådan ovanför backen och posta alla viktigheter. En riktig hederlig joggingrunda rentav? Men där gick gränsen. Förmodligen blir det uppsatsförfattande, tvätthängning och kladdkaksätande under de få kvarvarande timmarna före bed-time.

Helsjukt det här med energi egentligen. Och bristen på den. Fortsätter man trots alla pinsamt uppenbara trötthetstecken med vad man nu än kan tänkas hålla på med, tenderar energibristsyndromet påfallande ofta att oförklarligt övergå i någon annan superform. Trots eventuell, eller kanske mer vanligt obligatorisk, sömnbrist kan man om man håller ut tillräckligt länge lyckas klättra över prestationströskeln och landa i övertrötthetens endorfinrika land. Javisst, då är det bara att tuta och köra! Jag brukar nå den här punkten vid tolvtiden på kvällarna. Precis när man bestämt sig för att gå och lägga sig dyker inspiration och idéer upp. Gubben-i-lådan-effekten. Man får lust att möblera om, slänga ihop en riktig delikatessmiddag eller, om man har riktigt tur, skriva klart den där oinlämnade uppsatsen...!

Nog om det. Morgondagen: Idrott, tågresa, filmfestival, projektplåtning och förhoppningsvis en schysst lunch någonstans.
Ska försöka få upp alla de där utlovade bilderna från Italien någon gång också...