Wednesday 1 April 2009

dance dance dance

Jag lyssnar på Lykke Li. Känner mig alltid så extremt tjejig när jag lyssnar på henne. Kanska är det för att hon råkar vara just tjej, eller för att hon har så himla ljus röst, eller kanske för att hon låter som en överbrittisk sexåring som medvetet hoppar över alla ändelser för att liksom göra det hela lite sötare. Ännu lite tjejigare, lite gulligare. Jag vet inte. Men bra blir det till slut i alla fall. Kanske för att hon känns så fruktansvärt skör och minimal, och samtidigt stark och energisk. Dance dance dance har gått på repeat halva dagen. Jag blir superglad av den. Den, och Florence Valentine. Tillsammans med resväsksångest och italienska illusioner.
Annars hade det varit fint om någon ville låna ut sin nacke till mig ikväll. Vissa saker slutar man visst aldrig sakna.

2 comments:

  1. Jag har faktiskt ALDRIG hört henne. Lite pinsamt. Kanske borde ändra på det?

    ReplyDelete
  2. What?! Haha, hur har du lyckats undgå henne? She's everywhere! :D Eller så är det bara jag som allt som oftast omges av brinnande Lykke Li fans. Ja, det är ju också ett alternativ.

    ReplyDelete