Märker att jag börjat utveckla en kärlek för lågkvalitativa kompaktkamrebilder. Polaroider med felaktig färgåtergivning, utfrätta högdagrar, porträttfotografi under dåliga ljusförhållanden. Ungefär den typen av bilder som folk i allmänhet fyller sina minneskort med under dekadenta berusade festivaler. Vet inte om det är något tillfälligt eller om det tillhör någon sorts utvecklingsfas i mitt fotograferande. Hoppas att detta inte gör alltför stora avtryck i mitt eget bildspråk. Om det nu är en negativ grej. Att vilja uppnå ett "dåligt" resultat. Lite lo-fi över det hela.
Har spenderat eftermiddagen på stranden hos mormor och Sara. Efter att jag tvättat/dammsugit/möblerat om/städat/handlat/vattnat/rensat garderoben. (Nån som går naken där ute någonstans? Imorgon ger jag bort ungefär halva min garderob till Emmaus.)
Imorgon är det partaj i Strandbynäs. Fyra födelsedagar ska firas. Det ska umgås och dansas och skålas och plåtas. Hela kalaset ska naturligtvis dokumenteras i bilder, som alltid när jag är bjuden. Dagen till ära ska det dessutom bli tokbra väder. Kanske, om vädret håller i sig, att festligheterna förflyttas ut på de närliggande bryggorna och ängarna. Det blir fint. Hade kunnat bli. Fina bilder alltså. Bag-in-box och glada människor i solnedgången. Presumtiv superbness.
Bilder: liten del av pappas kamerasamling, analog mc-bild jag knäppte i våras, mina absolut största musikaliska förebilder samt "moment of truth".
Måste säga att "lo-fi"-bilder är riktigt coolt, om det inte blir för lo-fi. Deltog i ett projekt i grundskolan där vi instruerades av en fotograf vars namn jag glömt som fotade just sånt, men hon var nästan insnöad på det så ja... Men snygga bilder tog hon iaf, och det gör du med.
ReplyDeleteKeep lo-fi:ing!
Oj, intressant! Jag har faktiskt inte hört mycket om lo-fi inom just foto utan mer inom musikvärlden. Men det är absolut en spännande genre! :)
ReplyDeleteTack för kommentaren, kul att du gillar bilderna!