om en dröm

Jag tänker att jag har ingenting. Fastän jag egentligen har precis allt. Kanske ligger framtiden inte i det man har eller förutsättningarna man äger. Kanske svävar möjligheterna i luften vi andas hela tiden, förekommer i samma utsträckning som koldioxid och svordomar. Kanske allting handlar om att finna ett verktyg, den tätaste håven. Fånga de flyktiga ögonblicken.

Jag tänker att jag längtar väldigt mycket just nu. Efter äventyr på andra sidan horisonten, efter materiella begär av presumtiv, superlativa egenskaper. Efter framgång i form av estetiska fotografiska, lyriska och musikaliska produktioner. Prestationer som kräver blod, svett och tårar, och som kanske, i slutändan, resulterar i en svindlande upptäcksfärd.

Bortom horisonten, under ytan av olja och fördomar. I ett tillstånd där tidsfenomenet endast existerar som någonting som andra är beroende av. I det landet vill jag leva med alla de jag älskar. Där dricker vi te och vin ur bottenlös keramik och spelar den bästa musiken på repeat. Där löser man konfliker med kärlek, där går solen aldrig ner.