Just ikväll längtar jag till hösten. Att komma hem genomdränkt i novemberregn i brist på paraply och vattentäta microfiber. Dricka rykande yogi och fylla köket med värmeljus. Jag kan sakna hur vi satt uppe hela nätterna, pratade om framtiden och ångesten om det som pågick just då. Hur vi fullständigt övergav, spottade på och diskriminerade stundande deadlines och tentor och siffror och tal. Hyrde halva videobutiker och gjorde müsli på söndagsmorgnarna, ignorerade damm och papper och böcker och bläck. Och trots att mycket var fyllt av tomma svarta hål ibland så tror jag att vi överlevde sorgerna, vinterdeppen, rastlösheten genom varandra.
Jag, och min fina älskade syster. Som jag vill brygga kaffe till ikväll och konversera med tills solen går upp.
Jag älskar henne. Så otroligt mycket.
Du är så himla kalasbra. Jag saknar det och dig. Jag har tänkt på dig, det är inte pfta vi är sålänge helt ifrån varandra. Syster är lite smått beroendeframkallande utan att man märker det. Hoppas du varit rädd om dig medan jag varit borta för jag vill att du ska brygga kaffe åt mig snart :)
ReplyDeleteÅh, du kan vara kalasbra. Och ja, det var verkligen länge sen vi var ifrån varandra såhär länge. När kommer du hem egentligen? Jag tar hand om mig och lever prima liv så det är inga problem. Men kom snart, kaffet kallnar!<3
ReplyDelete