Resultat av fredagens musikaliska impulsivitet resulterade i en minst sagt unexpected night. Jag och Malin drog till Trollhättan, jag själv med en kanske lite för hög förväntan på kvällens performance. När vi kom fram till Folkets Hus och passerat den skumma dörrvakten insåg vi att kvällens band antingen var otroligt usla eller att annonseringarna om spelningen hade regnat bort i januarivädret. Det var tomt! Vi slog oss i alla fall ner vid ett bord, köpte Loka i väntan på introt från Hide The Knives, men trots vår sena ankomst på knappt fyrtio minuter verkade det inte som att publiken skulle bli mycket större. Det var vi, och femtio emos med en medelålder på fjorton år... Hur som helst hade vi en kul, men halvtrött kväll då Malin spelat en våldsam handbollsmatch under förmiddagen och jag fått alldeles för lite sömn. De flesta bilderna blev totalt misslyckade och jag fattade inte riktigt vad jag gjorde för fel. Men jag körde på med ISO 800 och fick bilder i crapkvalitet och log och var glad i alla fall.
Musikerna var grymma och hade verkligen fötjänat en större publik, men trots bristen på folk var "konserten" ändå värd ett besök. Vi inspirerades av ett par tjusiga tatueringar, skrattade åt småungarna som gjorde misslyckade försök till moshpits och spanade in kvällens eyecandy. Bussresan bestod av småfulla tanter, mathallucinationer och kompensation av kvällens metalbrist med Disturbed och Madball i mp3:n. Hur som helst, även nästintill obefolkade spelningar kanske är underskattade. Klart sevärt trots folkbrist. I år ska jag satsa på livemusik.
No comments:
Post a Comment