Så var det äntligen fredag. Ända sedan jag halkade in på Agneberg i mina instabila stövlar imorse har just den här dagen känts extra speciell. Om det är för att fredag råkar vara min favoritdag och av den anledningen oftast blir hyfsat lyckad oavsett eller om just den här fredagen var one of a kind vet jag inte riktigt, men det finns egentligen ingen poäng med att spekulera i det. Idag fick vi fint besök av Terese Andrén från Dramatiska Institutet i Stockholm. Det var grymt inspirerande och hon var verkligen en sådan person som man själv skulle vilja vara om sådär tio, tolv år. Hon visade filmer hon gjort, skivomslag och album hon plåtat, berättade om hennes projekt i New York och om framtidsdrömmar och skolstress. DI är en otroligt exklusiv utbildning för filmintresserade som endast tar in fyra sökande vartannat år (!) Chansen att komma in är ju ganska marginell, men efter det här känner jag liksom att jag nästan måste söka in. Ifall att...
Fredagar brukar medföra en viss trötthet hos de flesta människor. Veckans stress och sömnbrist tenderar att ut sig i samband med att första lektionen börjar. Sockerkickar är välkänt en alternativ lösning på problemet, så jag, Lisa, Malin, Matilda, Janni och André trotsade lågkonjunkturen och tog en fika på Lejas. Det var hemskt trevligt och mysigt på alla sätt och vis och vi träffade Annie och en tjej som kände igen mig från mässan i Gallionen i julas. Lite komiskt när folk kommer fram bara sådär och vet att man driver ett företag utan att man själv har den minsta aning om vem man snackar med. Efter en stund insåg jag dock att det var Felicia som också varit med på mässan.
Hur som helst, vi skålade in helgen i varm choklad och latte och frossade i hemlagade pannkakor, valnötsbrownies och kokosbollar. Perfekt fredagsmys.
Nu ska jag ner och äta rådjur och klyftpotatis. Min mamma är underbar i köket.
No comments:
Post a Comment