"and then they took my blood type"

Bussresor är något jag aldrig riktigt har kommit överens med. Eller snarare, jag har aldrig riktigt kommit fram till vad jag har för uppfattning om transportmedlet och fenomenet kring det. Ibland kan jag verkligen hata att jag bor så långt ifrån skolan, för att i andra stunden fråga mig själv vad mina vardagar varit utan väntetider och förseningar. Tänk vad skönt att kunna promenera till skolan, gå upp klockan sju och slippa stressa för att hinna hem. Men ändå har bussresorna blivit någon slags rehab för mig. Regnet mot vindrutan och sorlet eller tystnaden fungerar som ett filter, låter dagens misstag och snedsteg passera och sparar bara det där som är lite extra bra. Guns N' Roses på en främmande mp3 och fuktiga jackor och folk som sitter lite för nära i sätet bredvid kan faktiskt vara det mysigaste som finns, så länge man har humöret uppe. För det kan också vara fruktansvärt frustrerande att sitta inklämd mellan den iskalla rutan och en fet man som snusar och glömt av uppfinningen dusch.

Dagens hemresa tillhörde i alla fall den trevligare varianten. Jag satt bredvid en fet trött dam med alldeles för många Ica-kassar. Hon tog upp både sitt eget säte och hälften av mitt, men trots tidigare motgångar och total fail under dagens alla prov så kunde jag inte störa mig på henne. Jag försökte inte ens verka irriterad. Istället lyssnade jag på ljuv musik som spelades på min iPod och tog en nostalgitripp genom sommaren 08. The Kills och gladiatorsandalar, sena nätter, motorcyklar, kyssar och alkohol. Jag har en pinsam förmåga att ibland omedvetet leva mig in lite för mycket i mina egna tankar. Efter en stund känner jag att damen sneglar lite väl mycket, och upptäcker mig själv sekunden senare med världens största geeksmile... Damen, den bjuder jag på!

Igår fick jag veta att The Killers kommer till Hultsfred. THE KILLERS. Lyckan var fullbordad. Men som alltid finns vissa hakar, ekonomi exempelvis. Och föräldrar. Just nu pågår projekt övertalning. Jag återkommer när jag har biljetten i hand. Jeezez, jag skulle kunna döda för några minuter med Brandon i synfältet och en skrikande publik. Döda.