Ibland kan jag verkligen känna att jag suktar efter vuxenlivet. Tiden då man förhoppningsvis lever det liv som man drömt om under hela sin svindlande tonårstid. När man har skola och läsläsning bakom sig, när man kan fokusera på ett jobb istället för tusen olika saker hela tiden. När man bor i den där tjusiga lägenhetet och har toppenjobbet som man bara längtar efter att gå till varje dag... Det där är förstås inte det minsta sant. Kraven minskar inte för att man blir vuxen, tvärtom. Men om kraven ska öka i samma takt som de gör nu så vet jag faktiskt inte om jag vill bli så mycket äldre. Å andra sidan skulle jag inte vilja vara sjutton förevigt. (Läs: den onödiga åldern som inte bidrar till några som helst förmåner inom alkoholkonsumtion eller bilkörning på minst ett år, och därför fullständigt saknar mening.)
Jag är fortfarande sjukligt ressugen. Funderar på att dra en liten nödlögn för mina päron och säga något i stil med att jag upplever allvarliga symptom av det svenska klimatet som andningsproblem, bölder och utslag eller plötslig medvetslöshet. Sen är det bara att packa och dra. Om man ändå kunde vara allergisk mot vintermånaderna.
Nu: tillbaka till matte b och äckliga konjugatregler.
No comments:
Post a Comment