eskapism

Kom på mig själv med att sitta här och överväga att färga håret. Rött. Jag vet inte om sådana här tokiga tankar uppenbarar sig i mitt huvud på grund av det faktum att jag sovit alldeles för lite de senaste dygnen, eller om jag helt enkelt håller på att byta stil? Kanske? Jag minns att min frisör vid senaste klippningen frågade om jag nånsin provat rött. Jag sa nej. Hon sa att "det var synd." Vad hon menade med det har jag inte riktigt fått klart för mig. Kanske var det denna ovisshet som gjorde att jag började tänka färgglada tankar.?

Jag har äntligen lyckats påbörja mitt tal och känner mig bättre än Barack Obama, trots att jag orsakat ett IG åt mig själv tidigare under dagen. Talet i fråga kommer att handla om tatueringar och kroppskonst. I alla fall är det så jag har tänkt. Jag har en tendens att komma på ett ämne jag själv tycker är supersmart, men som efter en stunds research ofta visar sig vara inte fullt så briljant.

Jag känner verkligen för att göra något av den här helgen. Vad som helst som inte innebär att sitta på ett kontor och skriva CV, skicka tusentals mail, författa tal och tvångsdricka kaffe för att hålla värmen. Kanske besöka filmfestivalen i Göteborg, hoppa på ett tåg med kameran och se vart vi hamnar, prova på en riktigt udda sport eller varför inte uppfinna en magisk maskin som förvandlar julens alla överblivna lussebullar till nya skor?

Har under de senaste fyra månaderna känt ett desperat behov av våren. Känner för att vara färglad, lite galen, cykla runt på okända gator och föreviga fina ögonblick. Känslan av att knäppa upp jackan och upptäcka vitsippor i diket, bli medveten om ljus efter 15:00 och uppleva spökstadens uppvaknande. Istället ska man som svensk medborgare genomlida det horribla vinterhalvåret som egentligen borde kastreras och avlägsnas från Jordens yta. Jag kan bara hålla med Johan Glans. Jävla Sverige.