skrivkramp

Jag författar filmanalys av Anton Corbinjs mästerverk "Control". Det är lite som att skriva kärleksbrev. Man vet vad man vill säga och allt det där, formuleringarna har länge funnits arkiverade intui huvudet som bilder och dofter i väntan på att genomtänkt uttryckas vid rätt tillfälle, fram tills nu. Nu ska dom uttalas och konstrueras till offentliga dialoger. Jag tänker och tänker, skriver, tänker, raderar. Tänker om, tänker tillbaka, skriver igen. Men det är svårt. För hur jag än gör låter innehållet bara överdådigt och fejkfantastiskt. Jag skulle antingen i detalj kunna beskriva allting jag älskar med den här filmen, varje vinkel, scenbyte, närbild. Den genomtänkta illustreringen av varje karaktär, desperationen i undertonen, det underbara musikvalet, den utsökta kompositionen. Eller bara sammanfatta allting med en enda kort otvivelaktig mening, motsvarigheten till kärkelsbrevsrelaterade "Jag älskar dig".
Men hur analytiskt är det på en skala?