Bilder från de senaste dagarna. Förutom att dokumentera trissen och de grå gatorna i Uddevalla går jag på redaktionsmöten, skriver krönikor och planerar filminspelningar. Försöker åtgärda det där dataviruset som så smidigt och lätt, helt utan den minsta vink till invit, smugit sig in i hårddisken. Bitit sig fast med huggtänder utan dess like. Det är slemmigt och segt, precis som vilket annat virus som helst. Hittills har utrotningen
gått sådär.
Fick en smärre chock här om dagen då SYV-konsulenten upplyste om högskola och universitet. Shit! Det är alltså sant som dom säger, att man tar studenten en gång? Jaså, jaha? Jag kommer alltså inte att leva mitt liv i Sinclairs mörkrum och datasalar för resten av mitt liv? Nehepp. Om några månader ska man visst bli vuxen på riktigt då. Ta körkort och studenten, göra högskoleprov och ta studielån. Visst. Men hur hade dom tänkt att jag skulle överleva framtiden utan alla övertrötta koffeinstinna onsdagslektioner, allas vår älskade film-Olle, mustasch-Dan, Eta, skolmatsalens alla underliga sammansättningar och kombinationer av veckans bissarra lunchmeny? Den underbara stämning som av alla hus i hela världen enbart förekommer i just detta. Sinclairandan. Det ofrånkomliga pianospelandet, emoluggarna, gitarrplockandet, de avundsvärda estettalangerna i form av gigantiska canvastavlor utanför teatersalen? När jag gick ur högstadiet trodde jag att jag skulle svimma av lycka. Tänkte tveklöst att studenten i all sin glamour, champagne och triumf måste innebära en minst dubbel befrielse. Den lyckligaste dagen i mitt liv. Herregud vilka fördomar man har. Jag kommer för fan gråta på studenten.
No comments:
Post a Comment