metal con carne

Tisdagskvällen tillägnades socialt umgänge med familjen Kihlstedt. Vi grillade, drack rött, åt jordgubbspaj och promenerade över spektakulära Stångehuvud. Såg Hitchcock på nya tv:n, drack te och tog farväl av Moa. Pappa Kihlstedt är min faders barndomskompis. Han är cool i ordets sanna betydelse. Han har stålmannenloggan tatuerad på bröstet. Han skjuter blåmesar med soft-air gun och är fullkomligt obsessed with Facebook. Vanligtvis brukar jag vara värst när det gäller fotograferandet. Inte den här gången. Värre än en paparazzi elit knäppte han shots med sin Canon kompakt, som resten av världen inte mer än tio sekunder senare kunde beskåda på fejan. Otroligt.

Onsdag morgon. Jag fixade pannkaksfrukost, hoppade på bussen och umgicks resterande delen av dygnet med världens bästa Malin. Vi åt jordgubbar, lyssnade på Slipknot och Children of Bodom och drack tiokronorskaffe i hamnen.

Drog sedan hem till Malin, lagade chili con carne till Nothing Else Matters och annat inom genren tragiskt/politiskt/metalliskt. Sprang tillbaka till bussen och mötte upp Janni. Vi pratade om allt och inget och jag fick Malin att spela aukustiskt konstant i nästan två timmar.

Sen: Harry Potter på Saga. Fullsatt för omväxlings skull. Inser att jag blivit smått "yrkesskadad" när jag upptäcker att jag fascineras mer över filmandet, bildspråket, ljussättningen och de fantastiska åkningarna än av manuset och storyn som vanligtvis brukar vara det centrala, och som i dubbel bemärkelse uttrycks som magiskt. En bra film, men jag blir nog aldrig ett helhjärtat Harry-fan.

Senare blev det fotospromenad i Fasserödsskogen. Malin och jag blev mest dyblöta och blinningbitna. Lite smått irriterade över att vi inte tagit med oss stativ. Kvällsdimman var inte dålig.

Sedan såg vi halva Gomorra och däckade av filmiskt överskott eller något i den stilen.