höst

Min tillfälliga höstabstinens försvann aldrig. Inte ens lite. Istället har den blivit värre. Jag toklängtar efter oktobereftermiddagar på Koschka Gränden, fredagsfika med latte och tända ljus. Engelsk skönlitteratur på bussen, regn och paraplyer som vrängde sig ut och in, tisdagarna då André och jag framkallade svartvitt i mörkrummet när alla andra gått hem. Saknar stora halsdukar, dokumentärinspelningarna som höll på att ta död på vårt filmteam när ljudmaterial försvann spårlöst och huvudrollsinnehavarna helt oanmält åkte till Afrika i september. Den hellyckade födelsedagsfesten hos Elin, tiden då jag hade råd att hyra en halv videobutik och spendera nätter framför tv:n med Lisa och Sofia. Doften av kanel, frostiga fönsterrutor, mina Vagabond-boots...

Det här är skumt. Jag borde ju åtminstone ha lite dåligt samvete?