Sitter återigen fast i skolarbete. Epokanalyser, filmreflektioner. Den här lyrikessän verkar på riktigt vilja ta kål på mig. Hittade, trots sjuk beslutsångest och grova koncentrationssvårigheter, ett riktigt skrivflow en stund. Det varade i sådär en halvtimme och nu är all inspiration kring utdöda diktare och samtida härmapor som bortblåst. Hakade upp mig på den där afrikanske poeten vars mästerverk jag halvvaket snubblade över i morgontidningen i somras. Förbluffades av träffsäkerheten i formuleringarna och satte leende frukosten i halsen. Nu ser situationen lite annorlunda ut. Han som jag kunnat namnet på utan och innan i ett halvår kan jag i skrivande stund inte för mitt liv referera till. Obeskrivligt frustrerande då hans namnlösa identitet väger långt ifrån lika tungt som hans egentliga.
Prestationsångesten ångar ur mina öron. Helt synbar för alla utom mig själv. Jag måste ha synfel, eller bara en högst oförklarlig oförmåga att kunna urskilja svart varningsrök precis i ögonhöjd. Hur som helst är det inte långt kvar nu. Efter essän, dokumentärfilmen, Angeläget-festivalen och alla halvstrukturerade fotouppgifter är det faktiskt bara projektarbete och praktik som återstår. Projektarbetet går det framåt med, om än lite trögt ibland. Glöm inte att kolla min PA-blogg!
Hälften av praktiktiden är fixad. Den 14 mars drar jag till Kina. Konst, ris och kineser i fyra veckor. Innan dess blir det studieresa till Stockholm med filmgruppen, Betnér på Östrabo, Mejeriet med Filip och naturligtvis massor av ändlösa söndagsfrukostar.
Sedan är det studenten, och;
Allt vänder om igen -
No comments:
Post a Comment