surprise-partey

Gårdagen var mycket lyckad. Hela klassen hade hade avskedsfest för Maggie som ska lämna oss MP:are för ett high school year i USA efter sommaren. I ett partytält på Orust spenderade vi kvällen med "Born In the USA", "Miss American Pie" och Rolling Stones. Sara och Amanda hade fixat med pastasallad och rabarberpajer och vaniljsås och capuccino och varm choklad och jukebox. Det spelades brännboll, headbangades, sjöngs och skrattades.
Lite senare körde vi pantgömme. Pantgömme ja. Den kanske absolut roligaste leken som någonsin uppfunnits. Så många somrar jag sprungit omkring under bryggor, längs med faluröda sjöbodar, i lågvatten och branta berg, fördrivit myggiga kvällar och barfotanätter med denna hisnande, spännande, kittlande jakt. Det var minst sagt nostalgiskt. Och komiskt. Jag undrar hur ofta drygt tjugo pers i åldern sjutton till arton krälar runt i gräs, ligger platt bakom staket, kutar som dårar över andras tomter, skriker ETT TVÅ TRE...! och hukar bakom buskar på Orust. Inte speciellt ofta. Det roligaste var när två killar i elvaårsåldern blygt kom och frågade om dom fick vara med. Det fick dom. Fast dom var ju alls inte lika grymma som oss andra pantgömmeerfarna artonåringar. Så klart.

Efter en lång natt var de allra flesta i behov av sömn. Jag och Malin vaknade i Malins säng klockan tolv noll fem. Jag kan inte ens minnas när jag senast sov så länge. Sen åt vi frukost i solen på altanen. Underströk ännu en gång att vår abstinens efter konserter och livemusik nu börjar bli påtagligt allvarlig. Ansträngande. Har varit. I sådär fyra månader nu. Vi börjar bli ganska outhärdliga.

Annars har jag mest legat på balkongen, ätit gravad lax med färskpotatis och hemmagjord rabarberkräm. Mina Wayfarers är för övrigt lagade. En vänlig själ på Synsam skruvade i den borttappade miniskruven i onsdags, helt kostnadsfritt och med ett överbrett Pepsodentvitt supersmile. Underbart. Dock stör det mig fortfarande att dom råkar vara just Wayfarers och inte äkta Ray Ban. Plast-fejk-wanna-be-real-brand-sunglasses känns rätt... plastigt och pirataktigt, men vill man inte lägga ut dryga tusenlappen på glasögon är det vad man får nöja sig med.

Nu ska jag äta naturgodis och totaldissa Eurovision superytliga Song Contest.