saturday/chai/cinema

Gårdagen var mest helt underbar. Förutom att min hosta inte ville ge sig och att min röst fortfarande envisas med att försöka efterlikna något åt Darth Vader-hållet var allt toppenbra. Mötte Malin, brunbränd och barbent, på Centralen efter en seg bussresa och alldeles för mycket iskall aircondition. I'll tell ya I've missed that girl...!

Vi hoppade på Göteborgståget, utbytte important information angående de senaste dygnen, skrattade åt roligheter, myste i solskenet, ljudlösheten i vagnen. Lunchade thai, mötte upp Janni, betalade för den obligatoriska chailatten och satte oss och smuttade den varma kaneldrycken på något torg vid Avenyn. Ett brudpar gifte sig några meter framför oss. Hade såpbubblor istället för ris. Väldigt mycket finare tycker jag. Vad är egentligen vitsen med att kasta ris? Varför ris? Den dagen jag gifter mig kommer jag lätt att ha såpbubblor.

Ungefär efter scenariot med giftermål och kyssar och såpbubblor träffade vi på en kul kille. Johnny Börjesson hette han visst. Jag har aldrig hört någon med sådan bred göteborgska i hela mitt liv. Han fick syn på min kamera. Kom fram och var allmänt översocial. Sen fick han för sig, i ett inte tillstånd som inte var hundra procentigt nyktert, att han skulle lära mig fotografera. Han började snacka om att det är väldigt viktigt hur man håller i kameran. Han till och med påstod att hela bilden hänger på handfattningen kring optiken. (Eller "den långa grejen", som han valde att kalla det.) Oj vad han glänste. Han trodde att han visste allt om objektiv och proffsfotografi. När han var klar med sitt predikande kände jag mig lite tvungen att sänka honom och berätta att jag faktiskt var fotograf. Han fattade inte vinken. Han var fortfarande bättre än mig. Okej, jag kunde vara fotograf om jag ville, men nu hade han allt lärt mig något jag inte hade en susning om! Käckt värre. Ja, absolut, Johnny Börjesson.

En spårvagn till Korsvägen, biljetthämtning på Bergakungen, lite häng vid skate parken, lite sukt och avundsjuka för att vi själva inte ägde skillsen att utöva denna fantastiska sport, tillhör inte coola betong kidsen med mössa/bräda/rutig skjorta/... Lite random skatebilder, mera såpbubblor och sedan tillbaka in i filmens magiska värld. Fullsatt salong. Röd plysch. Popcorntugg och småprat. Reklam. Sen: The Reader. Jag älskade den. Jag blev förvånad. Fotot, handlingen. Jag rekomenderar den.