QH:JLM

Lyssnar på Quiet Heart och Just Like Money. Två tokbra låtar från Kents engelska version av Hagnesta Hill-albumet. Jag fixade inte Jocke Berg i engelsk tappning förut. I mina öron lät det inte bra. Tillgjort, konstigt. Som när man inte ställt in radiokanalen riktigt rätt, bruset överröstar musiken, man får in dubbla program, förstör hela upplevelsen. Så var det. Men just idag är just de här två låtarna grymma trots bruset. (Rent konkret finns det naturligtvis inget brus i låtarna. Det här är svensk rockkvalitet, uttryck som "brus" och "dist" existerar inte i den världen.)

I ungefär två och en halv timme har jag klippt och klistrat, letat, bläddrat, rivit, skissat, googlat, sökt, färglagt och fotat. Jag tillverkar en inspirationspärm, en uppgift vi fick i Inredning & Design-kursen en gång för länge sedan, som jag helt glömt av. Imorse dök den bortglömda tanken upp i huvudet igen och jag insåg att det var dags att ta tag i grejerna. Det är förresten väldigt mycket att ta i just nu. Nu ska mina lediga sjukveckor äntligen kompenseras med tokplugg och uppsatsmani! Det är åtminstone något som lärarna på Sinclair verkar vara eniga om.

Igår var jag effektiv. Jag och Malin spelade in film på morgonen. Ösregn hela förmiddagen, så vi fick köra innescener. Sedan foto. Jag framkallade min Italienfilm som trots incidenten med tillbakavredet och minnet, helt mirakulöst överlevt olyckan. Nästan alla 36 bilder klarade sig och jag var lycklig som ett barn.

Efter grundarbete med en gruppuppsats om svenska sociolekter begav jag mig till mörkrummet. På tisdagarna bor jag i mörkrummet. Det har blivit något av en vana/tradition/fetisch/kul grej. Jag älskar mörkrummet. Trots ättikslukten och den till en början något jobbiga omställningen från lysrör och spotlights till "totalt jävla mörker" trivs jag helbra. Efter två timmar hade jag äntligen Italienresan i fast format. Sedan mötte jag Malin.

Vi åt sallad på Cactuz, satt på utsidan i snålblåsten/solen/pollen/avgaser, insvepta i Gevalia-filtar och diskuterade motorcyklar. Sen såg vi Slumdog Millionaire. I skrivande stund är jag alldeles för trött för att orka göra någon vidare analys av våra 122 minuter i den nedsläckta salongen, mer än att beskriva den som helt okej. Sevärd, absolut.

Idag har jag köpt tyg till mitt renoveringsobjekt, spelat Pink Floyd i vårsolen och hostat.