musikalisk verklighetsflykt & mattemord

Jag skriver uppsats om Designers Guild. Lyssnar på Siur Rós och får dåligt samvete över att jag ännu en gång spenderar kvällen framför datorn när atmosfären utanför är halvt obetalbar. Min filosofi om att fånga ögonblicket har hamnat i dvala.

Har slipat en som galning på min stol idag. Slip pappret gick sönder och tog slut hela tiden, men nu är möbeln perfekt. Ser sådär lagom luggsliten och kantstött ut. Fusk-antikt.

Hade min första mattelektion också, på sådär... fyra veckor? Har varit inställd på giljotin och mord hela veckan, totalsågning, en argumenterande ifrågasättande hemsk utskällning om för jag missat alla viktiga genomgångar och prov den senaste tiden. Ambivalens. Det var nära att jag hoppade över dagens lektionen också. Har fyra uppsatser som ska in snarast. Skriver väldigt mycket hellre om sånt jag faktiskt förstår än sitter som ett frågetecken upphöjt till nittiosju på mattelektionen. Okunskapen om andragradsfunktioner och potenser byter form från negativ tankeverksamhet till vattenånga och ryker ut genom öronen, näsborrarna, som på ett 1920-tals lokomotiv. Kunde inte bli mer uppenbart.

Nu gick jag dit i alla fall. Och det var bra. Per, min halvskumma mattelärare med rött skägg och mustach, dödade mig inte. Diskuterade inga giljotiner eller tog upp liknande fasansfulla hot. Han hade snackat med min mentor och var väl införstådd i att jag satsade hårdare i andra ämnen. Att jag faktiskt inte var ett genomgående hjärncellslöst IG-barn. Det var lite nära att jag kramade honom, som tack för att han inte dödade mig med sin multifunktionella laserminiräknare. Men det där skägget alltså...

Annars har jag mest ätit sushi och pluggat. Just nu gör jag alldeles för mycket på en gång. Det blir lätt så när jag hamnar framför datorn. Impulserna slår till som värsta viruset, fördubblas, tar över. Just nu målar jag naglarna och bläddrar frenetiskt i inredningsböcker för att hinna klart till morgondagens designdeadline, laddar iPods och kameror och svarar på mail, samtidigt som jag försöker sms:a mina medarbetare på redaktionen om offentliggörandet av det vinnande förslaget i Udda-Valet, ge pappa ett någorlunda vettigt svar på varför jag inte dammsög imorse och förklara att jag inte riktigt har tid att ta disken just nu. Tänker på att när nagellacket har torkat måste jag dammsuga, samtidigt som jag river ur nån gångbar outfit ur garderoben till fredagsgrillningen, duschar och eventuellt slutför det här inlägget.

Hela världen skriker på min uppmärksamhet. Mamma och pappa vill ha med mig till Trollhättan på PS-kurs, skolarbetet tar i enda från tårna, jag försöker desperat överrösta med isländska gitarriff, det är grupparbeten och samarbeten och experiment och sommarjobb, det är vinfest med grekiskt tema i Göteborg imorgon, men nej jag ska till Orust.

Och jag missar filmpremiärer och musikaler och operetter och solnedgångar som jag vill se dömycket, men pluggprioritering är obligatorisk och i det här livet blir man ju ingenting utan trestaviga kursbetyg. Gitarren blir arg när jag inte spelar på den och lillebror får panik när jag ockuperar datorn med essays och recencioner så att han inte kan spela Rune Escape och han uttrycker övertydligt att jag är dummast i hela världen. Hela tiden. Tack, jag vet.

Jag räknar mest ner och intalar mig själv att det inte är många skolveckor kvar. Den 13:e juni kan uppsatser och datorer och tidskrävande teknik med nätverksfel och funktionsproblem gå och lägga sig. Big time.