love is all maroon

Den här dagen har bara varit helt fullkomligt underbar. Den korta promenaden till bussen imorse var varm. Den var varm och solig och somrig och doftade syrén och salt, och bussresan till skolan var så mycket mysigare än vad de brukar vara, trots att vi fastnade i en kö så att sträckan Torp-Kampenhof tog drygt en halvtimme. Vi stod i princip helt stilla. Men det gjorde ingenting. Jag blev inte det minsta irriterad för jag hade fullt upp med att le och lyssna på Bon Iver som sjöng som en gud i mitt huvud och ha solen i ögonen och bara älska den där fina morgontimmen, av egentlingen ingen speciell anledning. Är inte det vardagslyx om något, att vara på oförskämt gott humör utan vettig orsak? Sådär så att man sitter och ler fånigt åt allt hela tiden och förmodligen ser helt miffo ut.

Dessutom lyckades Näcessary UF dagen till ära lösa en del långa och tradiga interna problem inom företaget. Sjukt stor relief. Sen klippte jag och Malin våran film supersnyggt och vår helsköna lärare i Rörlig Bild svor högt för att vi var så jävla grymma! Jaa, och jag snackade med en supermysig kille inne på CD-specialisten när jag frågade efter "For Emma, Forever Ago". Killen hade aldrig någonsin hört om plattan eller namnet eller gruppen och jag tänkte säga att han var oförskämd som jobbade i skivbutik utan att känna till ett så tokbra band som Bon Iver, men jag lät bli och han tog mitt telefonnummer och lovade att sms:a när albumet kommer. På torsdag kommer det sa han, så jag vet inte riktigt vad han ska sms:a för, egentligen, för nu vet jag ju att det kommer på torsdag... Och sen köpte jag gladiatorsandaler och satt i en dövarm buss och när jag kom hem hade mamma bakat massa kanelbullar och jag åt tokmånga och drack iskall mjölk och höjde musiken ännu lite till.
Jag mår underbart. Idag mår jag helt underbart.