graffitti

Jag pluggar. Rescenserar den nyligen utlästa "Aldrig Fucka Upp" av Jens Lapidus. Jag har ganska kul. Så pass kul att jag måste påstå att det faktiskt är riktigt underhållande att beskriva en samhällspesimistisk kriminalroman om samtida guldkedjebossar, motsvarigheten till medeltidens maharadjor, författad i Rinkeby-slang. Romanen i sig är på många sätt otroligt välskriven och bra, samtidigt som det är svårt att tro att Lapidus själv, en välbetald och högutbildad försvaradvokat, äger ett vokabulär som det som förekommer i boken. Det är något jag förundras över. Det är tydligen inte bara invandrarsvenskar och tonårskillar som har förmågan att vara fula i mun.

Dagen har annars mest bestått av balkonghäng och gitarrspel. Lite lätt irritation/ilska/vansinne över den ihållade förkylningen. Lite jobbigt när nässprayen tar slut och Apoteket är stängt.
Läste en artikel om graffitti imorse. Gjorde mitt redan halvsura humör ännu värre. Illegalt klotter straffas tydligen hårdare än bilstölder och misshandel. Misshandel. Jag satte nästan frukosten i halsen. Vidare i artikeln kunde man läsa att myndigheter och kommuner i nästan alla fall var övervägande ovilliga att sätta upp plank eller liknande där graffitti och spraymålning tilläts. Den intervjuade politikern påstod att den här typen av legaliserat klotter skulle skapa förvirring hos klottrarna och medföra att folk i ännu högre grad skulle sabotera offentliga platser och byggnader. Jag förstår inte grejen. Folk klottrar väl på tåg, byggnader, plank, ruiner därför att det inte finns någon annanstans att måla? Eller? Jag tror inte att det i första hand handlar om sabotage utan om en möjlighet att få uttrycka sig. Oavsett vad budskapet må vara. Finns det inga möjligheter, ja då skapar man sig en.

Göteborgs kommun lägger årligen ner 30 miljoner kronor på sanering för att bekämpa ihärdiga klotterkonungar. Gift och kemikalier i sjusiffriga summor. Lyckas de ta fast de skyldiga kan man straffas med upp till fyra års fängelse. Vanligtvis tycker jag att det är rätt onödigt att svära i skrift, men det här kräver sina kraftuttryck. För i helvete, vad är det för jävla regler?! Hjärtlösa, sinnessjuka, vanvettiga människor som åtalas för långvarig upprepad misshandel kommer undan med två, tre år, medan konstnärer och folk som vågar ifrågasätta samhällets dubbelmoraliska regi åker in på det dubbla. Vad är grejen?!

Med tanke på att fetstilta bokstäver och neonfärger faktiskt går att ta bort tycker jag att man borde sätta det här i perspektiv till misshandeln och bilstölderna. En bil kan ersättas. En mening kan saneras, men blåmärken, förnedring och stryptag kan aldrig försvinna på samma sätt. Sedan när blev kreativitet kriminellt?
Dagens praktexempel på att världen är sjuk.