song for a lover of long ago

Ett tungt och ljudlöst snöfall virvlar på andra sidan fönsterrutan. Justin Vernon sjunger spruckna melodier. Vänder blad i kalendern, finner löften om vårmånader och sommartid. Äntligen vänder det.
Jag beger mig ut på stan för att titta på ett gammalt armbandsur jag kikat på ett tag. Det är stort som en hos herrklocka, med en bred läderrem och vacker urtavla med romerska siffror i svart på vitt. Jag vaknar med bilden av den på näthinnan och inser att den egentligen är en alldeles perfekt klocka, men jag kommer för sent för när jag går fram till disken och frågar efter klockan säger expediten att den såldes till en äldre herre för några dagar sedan.
Jag återvänder ut i snöyran, på vissa ställen har snön smält bort helt och skosulorna får äntligen vandra över grå bar asfalt.
Köper thé på mitt favoritcafé. Den dunkla lokalen med tända ljus som doftar blöta kläder och nymalet kaffe. Längtar lite efter tågresan till Stockholm imorgon. Det var länge sedan jag åkte tåg längre än till Göteborg, ändå har jag gjort just den här resan så otroligt många gånger förr. Så många gånger att jag tappat räkningen. Har laddat iPoden full med bra musik jag fått av Filip.
Sedan till Apoteket. Köper tandkräm och Ibumetin, vätskeersättning och magmedicin, migräntabletter, tuggummi, sminkborttagning, ansiktskräm, våtservetter, nässpray, plåster, solkräm och handdesinfektion. Expediten är jätteglad över att jag handlar så mycket. Sedan tillverkar jag mitt eget lilla apotek hemma i den största necessär jag kan hitta. Innehållet som nästan svämmar över sömmarna blir ett bevis på det äventyr som väntar, min kommande resa till Kina. (Som förmodligen kommer att överglänsa allt som någonsin skulle kunna få plats i en necessär.) Mycket ska med, få plats i en enda ryggsäck utan att överskrida viktgränser innan jag ser mina tillhörigheter glida iväg på något rullband på flygplatsen, och jag inser med ens att jag faktiskt och på riktigt ska få komma härifrån -