stockholm

07.45 en tisdagsmorgon i mars badar centralstationen i nyvaket guldgult vårljus. Så vackert att jag nästan vill sjunga. Vår, till slut. Så klyschigt att, både säga och skriva, men det är precis så det känns. Just då är världen vacker.
Vi åker tåg, fem timmar i en nästan ljudlös farkost över järnvägsspåren. Bara en kvart försenade bromsar vi in på terminalen i Stockholm. Schemat är minst sagt späckat. Vi halvspringer genom snön till en guidad visning på Nationalmuseum. Skådar originalmålningar inhyrda ifrån Wisconsin och Italien av Van Dyck och Rubens. Det är naket och barockt. Och inressant. Sedan blir det bråttom igen. Vi gör studiebesök på EXPO och Stockholm Post Production. Får toppenföreläsningar av de högre mediala maktprofilerna inom film, ljud, journalistik och animation. Sedan är dagen slut och jag tar tunnelbanan mot Bromma för att packa upp väskor och äta middag hos familjen Flodin.






De kommande dagarna: Vi besöker toppenställen. Nordisk Film, Europa Studios, SF, Filmhuset och Europa Foley. Diskuterar allt ifrån framkallningsvätskor och digital arkivering, ljudproduktion och biosalongsakritektur till Bergman, 1700-tal och mixerbord i miljonklassen. Imponerande och stundtals trögflytande, men givande och intressant. Solen verkar aldrig vilja gå ner, åtminstone inte i mina ögon. Jag är ju fortfarande programmerad enligt december månads deprimerande minimala ljusmängd. Tunnelbanan mellan Alvik - T-centralen är nästan tom efter klockan åtta. Tyst som i ett vakuum.
På onsdagkvällen möter jag upp herr Florin vid Skanstull. Har inte setts på sex månader. Han bjuder på fika på Muffinsfabriken, berättar om sina studier vid Röda Korset. Kaffet är ljuvligt, utanför vandrar bekymmerslösa människor i neonsken och rödgrönt trafikljus. Snön faller. Vi promenerar längs hamnarna genom kvällsblåsten, tar t-banan till Odenplan och umgås med Carl till toner av Placebo och vinande snöstormar i Florins flotta residens.





När vi inte gör studiebesök eller äter lunch på någon av hufvudstadens alla restauranger bakas det pizza eller kladdkaka i Bromma. Jag ser fransk film och dricker Kusmite med Sara. Hostar. Promenerar, fotograferar, läser Anders Paulrud, Herta Müller och Xiaolu Guo på spårvagnen. Stockholm är toppen. Inser att jag uppskattar staden som helhet, som metropol och kärnhus så mycket mer den här gången än vad jag gjorde i augusti då jag senast var här. Kanske för att solen äntligen valt att trotsa vintermörker och enformighet, ge det bittra svenska folket en chans att knäppa upp sina jackor och slutna medvetanden, se snön droppa från de åldrande hustaken i Gamla Stan. För att jag äntligen förstår logiken i tunnelbanesystemen och för en gångs skull har lite pengar över i plånboken, till ingenting alls. För att Stockholm i sig är både för stort och precis lagom, både mjukt, stelt, vackert och tragiskt. Eller också därför att jag helt enkelt förändrat min uppfattning av vad som definierar en levande stadsmiljö. Pulsen på terminalerna kontra fullkomligt och iskallt stiltje över Mälaren i morgontimmarna.


Jag blir förkyld. Och bjuden på middag hos herr Florin. Tunnelbanan tillbaka till Odenplan. Odenplan är fint. Vi ser på film och dricker kaffe. Vädret är vackert. Jag är snorig. Sjukanmäler mig och åker hem till Bromma. Vill ta alla bilder jag inte haft tid att ta. Rivningsfastigheter, anonyma porträtt, dekadenta bokhandlar och granskogar. Minneskortet nästan tomt, men mår alldeles för dåligt för att ens kunna ställa in skärpan.



Och plötsligt blir det fredag och dags att åka hem, men på grund av felbokade tågbiljetter, sjukdom och omöjliga bussanslutningar stannar jag kvar i storstan en dag till. Det gör mig inte så mycket. På lördagsmorgonen blir det långfrukost hemma hos familjen Flodin. Vi diskuterar konstrecensionerna i SvD och äter nybakat från Gateaubageriet. Jag vill inte alls åka hem. Några timmar senare är väskorna i alla fall packade, det felstavade studieprogrammet på ett skrynkligt A4 har nått sitt slut. Handbagaget utgörs av nässpray, halstabletter och Ipren.
Möter upp herr Florin på Centralen. Varm latte på ett iskallt café. Pratar sommar. Sedan promenader i plusgrader och vårsol, förbi Slussen, Slottet och Riksdagshuset. Vid järnvägsspåren tar han mina händer.