Klipper negativremsor i smådelar över ljusbordet. Framkallar svartvita Afga-filmer i mörkrött fotolabb. Tandad perforering, ljuskänslighet. Trivs. Bubbel, brus, ättiksdoft och kemikalier.
Avstår sedan ursäktande/skuldmedvetet/ångestfyllt ännu en idrottslektion, i brist på bortglömda skåpsnycklar och gympakläder. För historieplugg och filmplanering. Och en oändlighet av ingenting alls. Bortsett de senaste veckorna av fysisk svettig dubbelmoral frånvaro går jag på väldigt många idrottslektioner. Högfrekvent. Det syns, ja nästan märks, speciellt på mina vältränade lår...
På bussen: fram och tillbaka mellan verklighet och drömland. Sträckläser "Fält", tragisk, häpnadsväckande och fantastisk skildring av två människor i ursinne, psykos. Av Andrzej Tichý.
Bloggar, sparar utkast och publicerar: både här och där. Men kanske mest här.
Vintermånad. Språngmarscher genom novembertung regnluft, andas. Hålla andan. Invänta tiden. Hålla tiden. Kompromissa. Hålla hjärtslagen strax under, innanför, ovanför maxgränsen. Sen kom sömnen, som en åsikt högervriden. För att hela, reparera, tömma och fylla, effektivisera improvisativa recept på en vardaglig överlevnadsrutin. GI?
Framtida problemlösningar som egentligen tillhör nuet, eller kanske inte alls hör hit? Ekonomiska situationer man bör, eller bör avstå från, att förhålla sig till. Intriger mellan hjärta och hjärna. Eller, nyårslöften, var det inte så?
Tills dess: en abstrakt längtan. Efter fler filmer att klippa isär, roman(s)er att somna om med, nycklar att tappa bort? Fler frågor att lämna obesvarade. Mer November Rain.
På fredag fyller jag mina musikaliska tomrum med det efterlängtade röda albumet.
Tills dess styr franska revolutioner i kombination med koffein.
No comments:
Post a Comment