Watching the world through a lens

Jag hostar och nyser och fryser och feberdrömer och somnar om och dynget är vänt och det regnar konstant och mina stämband delar förstaplats med Darth Vader i verbal manlighetsfrekvens. Tystnaden ekar och ljuden är stumma och det måste vara fel på decibelskalan någonstans. Alltså är det mesta mörkt och kallt och varmt och dovt och huvudvärk, lite prestationsångest och hjälplöshet och brist på tålamod, och att jag fortfarande är vid liv är väl mest tack vare nässpray, te och Ibumetin, och skotska sånger om hattar och fioler som återkommer i min inkorg.