riktiga män luktar inte vanilj

Jag åker buss nästan dagligen. På bussen kan det hända många konstiga saker. Idag inträffade två värda att nämnas.
1. Västtrafik har äntligen insett att det är omöjligt att komprimera två olika linjer proppfyllda med morgontrötta resenärer. Nu slipper vi som lidit vecka ut och vecka in att byta till den överfulla 860:an, och kan istället lugnt sova vidare hela vägen till Kampenhof. Hurray!
2. En man klev på längs vägen, satte sig i sätet framför mig, sjönk ner i stolen och drog av sig mössan. En lukt som kändes som en ganska grov felmatchning om man tänker på vem den tillhörde, övertog den innan doftlösa bussen. Mannens hår var genomblött. Antagligen hade det inte hunnit torka efter morgonduschen innan han blev tvungen att rusa till bussen. Det luktade vanilj. Nej, det var en underdrift. Det stank vanilj. Sådär sliskigt supersött så att man mår illa. Sådär fejkat, Jennifer Lopez slash Paris Hilton, koncentrerat vaniljsocker upphöjt till nittiotvå.
Och där satt han framför mig, med sitt vaniljhår, under hela resan. Så fort han vred det minsta på huvudet fylldes den närmaste omgivningen återigen av den extrema sötheten. Jag spenderade nästan halva resan med att fundera över hur det kom sig att han luktade så. Jag kom fram till att han antingen måste vara en väldigt morgontrött person, och hade av misstag råkat ta sin flickväns/dotters/frus schampoo då han stod och halvsov i duschen. Eller också har Hugo Boss gjort en gigantisk flopp inom hygienbranschen. Eller så var han helt enkelt bara väldigt omanlig.