febersvag

Min dag började som vanligt kl. 05:00, med underliga läten från lungorna som inte lät särskilt bra. Jag intalade mig själv att det säkert bara var väldigt dammigt i mitt rum (trots att jag spenderade hela gårdagens förmiddag åt grundlig städning).
Efter lunchen, som så fantasifullt bestod av morötter och potatismos, placerade jag Malin och mig själv vid skolans luggslitna flygel. Förbipasserande musikelever var nog måttligt imponerade av våra goda, men inte fullt så vackra, försök till Pocahontas och F'ür Elise. Hur som helst började jag känna att min hals inte alls var som den skulle och hostningarna lät allt värre.

Senare under eftermiddagen, återigen klistrade framför dataskärmen i Rörlig Bild, klippte och strukturerade, la till och tog bort i vårt mästerverk till dokumentärfilm. Jag frös som ett svin och insåg motvilligt att jag drabbats av feber. Packade in mig i alla kläder som fanns i närheten, inklusive Malins, men vad hjälpte det när jag rös och huttrade och mest kände mig som en isglass.
Och så fortsatte denna vidriga måndag. Omprovet i Matte B gick åt pipsvängen då min kroppstemperatur låg på dryga 39 grader och koncentrationen på -92. Och promenaden från Sinclair till Kampenhof ska vi inte tala om. Snöslask, februarikyla och feber är ord som inte passar ihop.

Så nu har jag gått och blivit sjuk. Så himla lägligt. Mer lägligt kunde det ju nästan inte bli. Jag menar, bara imorgon missar jag redaktionsmötet, final cut av dokumentärfilmen, plus inspelningen av våra musikaliska guitar-skills. Ja, vi gör ju allt själva då, inga amatörknep med nedladdade ljudeffekter och dålig technomusik. Vi komponerar vårt eget sound! Svenska, fotolektioner och albumsinlämning, företagswork, jobbsök och referenssnack kan jag ju bara glömma i mitt nuvarande tillstånd.
Jag har inte tid att bli sjuk nu! Någon som känner för att dela med sig av sina mirakelknep? Jag antar att det blir till att knarka chaite och Ibumentin och göra det bästa av situationen helt enkelt. Men stöööööön säger jag bara.