Kvällen fortsatte i fransk anda i Moas lägenhet. Vi drack te, bakade baguetter med underbart vitlökssmör, såg fina filmer och hällde i oss lite för stora glass-med-chokladsås-banan-kanel-och-strössel-berg. Amelie de Montmarte måste vara en av de finaste filmerna jag sett. Den otroligt detaljerade historien, som skildras genom ett bildspråk som är rätt fantastiskt, är verkligen värd en kväll. Annars kan man nästan se den bara för att få njuta av Audrey Tautous skönhet och det helsköna språket.
Att arrangera en större, mer coctailinspirerad french night, var också på tal. Det spekulerades bland annat i vilka kända franska profiler vi skulle kunna bjuda in, men på grund av bristande kontakter var den ende vi i det stundande ögonblicket kunde komma på en ung herre vid namn "Emiljong", bosatt i utkanten av Paris. Får man inte tag i de mest kända kan man ju alltid bjuda in några andra, mindre kända, för deras ordinära namn?
Amelie Från Montmarte är otroligt mysig. Och Audrey Tautou är otroligt vacker. Oj, vad allt är otroligt.
ReplyDeleteHahaa, ja verkligen. Det är helt otroligt! :D
ReplyDelete