"and she was made in heaven, heavens in the world, is this just expresso love..."

Jag vet inte om ni läsare märkt av det men jag känner att min blogg håller på att bli en sån där trist meningslös det-här-gjorde-jag-idag-blogg. Sådana bloggar som enligt mig själv är fruktansvärt tråkiga att läsa, såvida man inte har ett exceptionellt intressant liv. Det har tyvärr inte jag, ändå envisas jag med att skriva inlägg i den genre jag råkar avsky.

Den här dagen har varit smått fantastisk. Egentligen inte utav någon speciell anledning. Jag vet faktiskt inte vad som har gjort den så himla bra. Speciell har den inte precis varit, varken anmärkningsvärd eller schemabrytande, men ändå klart över average. Jag och Malin bestämde oss exempelvis för att köra stenhårt på den första stumfilmsidén som dök upp i Malins huvud på morgonen. För ovanlighetens skull skrev vi både bildmanus, diskuterade idén med vår handledare, planerade rekvisita och tillfrågade skådespelare. Allt på en timme och fyrtio minuter. På två pers. Trots att vi tog det hemskt lugnt tror jag nästan vi fick mer gjort på den enda lektionen än vad vi någonsin gjort under ett rörlig bild-pass.

Sedan fortsatte små bra saker att hända. På dagens matsedel stod pizzafisk. Pizzafisk. Hör ni hur det egentligen låter?! Årets missmatch inom matlagningen? Ja, rättens titel är ju i alla fall en finfin kanditat tillsammans med alla andra märkliga hopkok dom serverar. Vad sägs om korv med äpple? Eller köttgryta med choklad? Ni ska bara veta vad dom stoppar i oss... Hur som helst fegade jag ur och drog ett mer säkert kort och satsade på couscouswoken. Den är både ätbar och god. Och medan vi mättade magarna med ovanliga fiskrätter och indiskt lekte vi roliga gissningslekar. 20 frågor, simpel men kul stämningshöjare.

Sen verkade det mest som om den här dagen liksom ville att allt inte skulle skita sig. Jag kunde för en gångs skull kosta på mig att inte vara så otrevlig mot mamma. Istället var jag en hjälpsam och kunnig dotter och hjälpte till med middagen och guidade henne i PIM-utbildningen. (Nån data-grej som tydligen försigår på jobbet.) Hon blev jättenöjd och kommer ha alla rätt på examinationsuppgiften. I svenskan påbörjade vi lägligt nog en ny uppgift som gick ut på att skriva CV och PB. Kunde inte varit bättre. Perfekt. Under dagen har jag fått flertalet komplimnager för mina foton och mina positiva insatser som organisatör i olika sammanhang. Och inte minst för min jeansjacka. Mötet med redaktionen kan knappast klassas som möte då möten tenderar att vara någonting tråkigt man tvingas uthärda. Vi drack kaffe, slevade i oss äppelkaka i vaniljsåssjöar och hade det allmänt mysigt och trevligt istället.
Därefter promenerade jag iväg i regnet och doftade på min favoritparfym som jag absolut verkligen inte har råd med den här månaden, men som jag inte kan låta bli att sniffa lite på så fort jag passerar Gallionen. Hallelujah den är underbar. Sen plockade pappa upp mig på Kampenhof. Så skönt att slippa blöta sega bussresor för en gångs skull. Vi hade en lång och filosofisk diskussion om världskrigen och miljöförstöringar och Robet Mugabe och nordiska utrotningshotade rovdjur, varvat med inslag av filmrepliker och Dire Straits. Sånt gillar jag. Jag gillar min pappa väldigt mycket. Ibland kan han verka fullkomligt inkapabel att förstå vissa saker, som stress och känslor och tonårstrots, och ibland tror jag att ingen i hela världen förstår mig bättre än han.