skip to main |
skip to sidebar
Idag: Analog filmframkallning och kanelbullefika med varm choklad på Einars med Malin och Matilda. Under eftermiddagen förbytte jag mitt missfärgade hår mot en höstig rödvinsaktig nyans. Annars har jag mest lagat ricottapasta, pluggat islam samt omkonstruerat gamla flugor till hårspännen. (Ni vet fluga, som i slips, inte insekten.) Imorgon: Fredag, religionsprov och risgrynsgröt. Sedan: Lov och festligheter i Göteborg. Min blogg är sämst. OCH - känner man för att dela med sig av sin absoluta favoritmusik i höstväg får man mer än gärna posta en kommentar. Eller två.Over and out.
Gör ett lättat konstaterande när jag upptäcker att jag tagit mig igenom så gott som alla veckans djävulskap i form av filmiska redovisningar och halvstressat slutklipp, författande av dubbla historieuppgifter samt en romanalys plus kulturbloggande och fotoinlämningar. Och det är bara onsdag! Två filmanalyser, ett islam-prov och så den där förbannade novellfilmsproduktionen, sen tar jag höstlov. Smakar ganska bra. Inte för att jag har några egentliga planer på hur jag ska tillbringa denna efterlängtade vecka, men födelsedagsfiranden, kanelbullebak, bloggjobb, biobesök och kaffe i en filt på något av Avenyns kvällsöppna caféer känns som presumtiva tummen-upp-alternativ.
Dagen i en mer nyanserad version:* Tidgiare här på bloggen omnämnda Louise ringer helt oanmält en grå regnvåt eftermiddag som denna och ger löften om inviter till födelsedagsfestligheter i Vasastan på fredag! Mitt solsken.* Lyssnade på helsköna diskussioner om gitarrister och personliga relationer till Salem Al Fakir hela vägen Lysekil-Uddevalla på bussen imorse. * Mamma lagar världens bästa mat.* Jag lyckades kompensera mitt sockerberoende med att istället sätta i mig sju ljuvliga clementiner. * Höstlovet är nära. * Janni blev 18!* Ingemar Hammarström är bäst.* Olof Johansson också.* Känner peppen inför morgondagens redovisning av skräckfilmen...!* Och högtalarsystemet agerar fortfarande obstinat men vad gör det när man har en gitarr och dålig sångröst?
Morgonens författande av den terribla historieuppgiften fortlöper enligt prestationsmässiga dubbelmorala krav. Skriver några rader, för att sedan bota min rastlöshet på blogger eller facebook. Ihärdigheten själv. Jag har ungefär lika mycket inspiration till övers för spanska armador och brittiska religiösa 1600-talsideal som för eftermiddagens glädjedödande novellfilmsproduktion. Har fortfarande inte lyckats få igång högtalarsystemet där hemma. Morgondagens möte kommer gå åt skogen med min dåliga planering. Och dagens lunch fick man pröjsa dyra pengar för. Allting går så otroligt strålande idag! Min blogg blir bara sämre och sämre. Mitt huvud är ett enda gigantiskt kaos av faktabaserade historiska sjöfartsbravader, APU-förvirring och mardrömmarsframkallande bevis på min usla ekonomi i form av Swedbanks kontoutdrag. När använde jag senast ett nytt uttryck här? När formulerade jag senast något som inte involverar studier, Spotify och kaffe?Och sedan när, NÄR började tiden speedas upp, fast forwardas i trippel exponeringstid?!!?!?!!!!11 Hallå, i vilken hastighet är det tänkt att man ska leva egentligen? Jag menar, snart ska man väl börja sova snabbt också. Det var förresten min sista tanke innan jag somnade igår, "somna nu, fort! Klockan är mycket och annars får du sömnbrist!" Blodsockernivån på minus femtio dygnet runt. Fokus: Minus tvåhundratrettioen. Undrar om jag inte blivit lite närsynt också.Någon som ska med och fika?
Klockan är halv åtta och jag skriver uppsats, tjoho!
Fördubblade just min redan dubbelmorala inställning till det här med att skriva filmanalyser, genom att lägga till ännu en av mina favoriter till jämförelsen (!) På det har vi sedan, utöver skräckresencioner och brevskrivanden, ett fett religionsprov med muslim-tema på onsdag, ett ännu större historiaprov på alla världens någonsin exponerade revolutioner, samt en rad mindre uppgifter så som novellfilmsinspelningar, diagnostiska fotoprojekt, kommunaluppdrag och nationella prov i Svenska B. Eleonor Broman ogillar detta. Nu: Teeee!
Jag författar filmanalys av Anton Corbinjs mästerverk "Control". Det är lite som att skriva kärleksbrev. Man vet vad man vill säga och allt det där, formuleringarna har länge funnits arkiverade intui huvudet som bilder och dofter i väntan på att genomtänkt uttryckas vid rätt tillfälle, fram tills nu. Nu ska dom uttalas och konstrueras till offentliga dialoger. Jag tänker och tänker, skriver, tänker, raderar. Tänker om, tänker tillbaka, skriver igen. Men det är svårt. För hur jag än gör låter innehållet bara överdådigt och fejkfantastiskt. Jag skulle antingen i detalj kunna beskriva allting jag älskar med den här filmen, varje vinkel, scenbyte, närbild. Den genomtänkta illustreringen av varje karaktär, desperationen i undertonen, det underbara musikvalet, den utsökta kompositionen. Eller bara sammanfatta allting med en enda kort otvivelaktig mening, motsvarigheten till kärkelsbrevsrelaterade "Jag älskar dig".Men hur analytiskt är det på en skala?
Hon ser ut som en äkta sjökapten på den här bilden, men i verkligheten är hon en fräknig halvfransk skönhet med ett estetiskt och musikaliskt sinne som skulle räcka till en hel befolkning. Vi har umgåtts sen vi var sådär fem år gamla och har tillsammans fiskat fler krabbor, byggt större sandslott, druckit mer rooibos och repeatlyssnat Beatles och Franz Ferdinand mer än de allra flesta. Just nu spenderar hon större delen av sin tid på ett helflott hotell i norska Bergen. Hur som helst. Världens bästa Louise blev 20 år igår. Det firar vi med ett dunder-hurra!
Njuter av glass med varm kolasås till tonerna av soft jazz på kusinernas Bang & Olufsen. Jag lovar er, den stereon är att dö för (!)Jag och Sofia är barnvakter på Önafors. Det är underbart. När vi inte kastar freesbee med ungarna i trädgården, äter tacos i växthuset eller spelar saxofon i eftermiddagssolen dricker vi moccalatte, gapskrattar och spelar Wii. Eller tittar på Wall-E, sjunger, läser godnattsagor och äter lördagsgodis.Snart höstlov. Har inte ens haft tid till att reflektera över vad jag ska göra med den där veckan. Stockholm? Danmark? Projektarbetsplanering? Halloweenparty? Jobba? Plugga? Plåta? Slänger upp ett par bilder lite senare. Imorgon ska jag och Malin repa inför vårt kommande gig!
Sitter i en öde fotosal på Sinclair, fryser sönder. Historieplugg borde vara olagligt på en fredag. Ikväll blir det 18-celebrations för Janni i Henån. Marrängviss och födelsedagspresenter all night. Första snön föll imorse. Lite tragikomiskt sådär, med tanke på att jag ofta vaknar upp på morgnarna och tror att det fortfarande är augusti... För att inte tänka på det hela i miljöaspekt, global H2O-synvinkel. Är detta ännu ett bevis på dramatiska klimatförändringar? Ska årstiderna, tids nog, förvrängas, förväxlas, sommar på vintern, höst på våren? För snö i början av oktober kan väl knappast vara normalt? Jag har gjort en upptäckt: Facebook. Jag och Malin gick med, efter alltför många och frekventa klagomål från omvärlden om vår ihållande frånvaro på jättecommunityn. Rätt länge lyckades vi faktiskt hålla oss borta med konservativa motargument, tills igår, och tja, det var väl inte alls så spektakulärt som folk givit sken av. Kan i alla fall konstatera att det förmodligen är så långt ifrån bra poesi, läsvärd lyrik och genuin fotografi man kan komma. Ytligt om något. Då känns bloggar väldigt mycket mer tilltalande. Även om just det här inlägget inte äger något större litterärt djup. Bilder från min och Sofias fikarunda i Uddevalla i tisdags. Framtidsplaner och pojkar diskuterades över kaffe på Lejas, Yerba och Espresso House. Bra skit.
Bilder från de senaste dagarna. Förutom att dokumentera trissen och de grå gatorna i Uddevalla går jag på redaktionsmöten, skriver krönikor och planerar filminspelningar. Försöker åtgärda det där dataviruset som så smidigt och lätt, helt utan den minsta vink till invit, smugit sig in i hårddisken. Bitit sig fast med huggtänder utan dess like. Det är slemmigt och segt, precis som vilket annat virus som helst. Hittills har utrotningen gått sådär. Fick en smärre chock här om dagen då SYV-konsulenten upplyste om högskola och universitet. Shit! Det är alltså sant som dom säger, att man tar studenten en gång? Jaså, jaha? Jag kommer alltså inte att leva mitt liv i Sinclairs mörkrum och datasalar för resten av mitt liv? Nehepp. Om några månader ska man visst bli vuxen på riktigt då. Ta körkort och studenten, göra högskoleprov och ta studielån. Visst. Men hur hade dom tänkt att jag skulle överleva framtiden utan alla övertrötta koffeinstinna onsdagslektioner, allas vår älskade film-Olle, mustasch-Dan, Eta, skolmatsalens alla underliga sammansättningar och kombinationer av veckans bissarra lunchmeny? Den underbara stämning som av alla hus i hela världen enbart förekommer i just detta. Sinclairandan. Det ofrånkomliga pianospelandet, emoluggarna, gitarrplockandet, de avundsvärda estettalangerna i form av gigantiska canvastavlor utanför teatersalen? När jag gick ur högstadiet trodde jag att jag skulle svimma av lycka. Tänkte tveklöst att studenten i all sin glamour, champagne och triumf måste innebära en minst dubbel befrielse. Den lyckligaste dagen i mitt liv. Herregud vilka fördomar man har. Jag kommer för fan gråta på studenten.
Sitter hemma hos Malin och väntar på folk till en filminspelning som kvällen till ära kommer att äga rum på Fasseröds kyrkogård. Läskigt värre. Annars: Datorn där hemma har troligtvis fått virus. Jag håller på att gå sönder. Detta betyder att stora delar av mitt bildbibliotek med största sannolikhet kommer att raderas eller på annat vis utplånas så fort vi lämnat in hårddisken för service. En väldig massa bilder, plus diverse skolarbeten, texter, musik och otaliga timmars hårt arbete. Mindre kul. Uppdateringen kommer av den anledningen förmodligen att bli mindre frekvent under en obestämd tid. Besökte nya caféet på Kilbäcksgatan med Malin och Matilda idag. Sammetsklädda guldfåtöljer och vinröda medaljongtapeter. Inramade målningar och dekadenta fotografier av bortgångna kungar och skådespelare. Kola- och valnötspajen = min död. Snart är Janni och Matilda här. Nu ska vi bara blanda till mera fejkblod och invänta mörkret... To be continued.
Öppnar nyvaket morgontidningen, bläddrar och prasslar förstrött, sätter kaffet i halsen: "Kent släpper nytt"Det här blir underbart.
Det är måndag. Jag är fullt upptagen med att pluggkapitulera och ägnar mig mest åt fransk svartvit film jag lånat av Olle, spelar elgitarr, kokar kaffe och läser "The Art of Dramatic Writing" av Lajos Egri. Filmisk litteratur, även den lånad utav Olle. Verkar riktigt bra, har djup, tyngd, direkt påverkan på mina trötta näthinnor. Det är sånt som jag kan tycka behövs kvällar som denna, bra böcker alltså. Finformulerat och effektfullt, grammatiskt exemplariska rader om filmkonstens ursprung, dialogens ryggrad. Böcker är underskattat och definitivt ett medium man borde utnyttja oftare. Vad gör ni ikväll?
Har ägnat större delen av helgen åt film och allt vad det innefattar. Festivaler, prisutdelningar, inspelningar, kortfilm, långfilm, svartvitt och filmanalyseringar. Drog som tidigare nämnt till Göteborg för att spendera fredagen på Biograf Royal tillsammans med en mängd andra kreativa skådespelare och filmskapare. (Kalle Gustafsson från TSOUL var mycket riktigt på plats!) Satt och mös i salongen med Malin större delen av eftermiddagen, såg fantastiska produktioner, geniala idéer, poetiska budskap och enastående foto. Pausunderhållning av fantastiska Curly Lou som framförde Edith Piaf-influerade melodier från 1929, iklädd lösögonfransar, långklännig och vit boa.Utanför på gatan spelade hårdrockskillar skön musik i kylan.
Därefter begav jag och Malin oss tillbaka till Uddevalla igen. Besökte Matilda i hennes nya lägenhet. Där var det Parken och The Hives, gott vin och fint folk. Strax före tolv drog vi till Harrys. Hela Uddevalla var tydligen där. Vi missade happy hour med en treminuters-marginal, någon spillde en drink över halva min klänning och mitt knä hoppade ur led, men förutom små incidenter som dessa hade vi en riktigt trevlig kväll. 
På lördagens planering stod skräckfilmsinspelning. Jag och Malin började morgonen med en riktigt god bakisfrukost, för att sedan spinna vidare på mattemat och baka kringlor, i form av elgitarrer, luftballonger och mustascher. I väntan på Janni och Matilda förberedde vi sedan inspelningarna. Hämtade skrämmande inspiration från dokumentärfilm, lokaliserade läskiga inspelningsplatser och blandade blod (sirap, soya, mjöl och karamellfärg i rätt proportioner kan bli otroligt trovärdigt!) inför kvällens bravader. Vi klättrade på instabila stegar, smög omkring på vindar, fyllde trädgården med stearinljus, lekte med teatersmink, satte upp obehagliga skuggspel, väntade in månskenet och filmade oavbrutet med barnslig entusiasm tills batterierna dog.
Det här är Lisa. En underbart fin tjej som går i min klass. När jag började på Sinclair för drygt två år sedan lärde jag mig hennes namn först av alla, mest för att hon ofta bar Kent-tröja och hade därav uteslutande bäst musiksmak av folket i Mp1c. Hon gillar te, poesi och gitarrer, precis som jag. Hon tycker om att gå på konserter, så som Kent och Håkan H, spela teater och fotografera i randiga tröjor och stora sjalar. Förra terminen agerade hon huvudrollsinnehavare i ett drama som jag och Malin filmatiserade. Och fick pris för. Lisa bloggar också. Skriver små berättelser om fina, jobbiga, poetiska, glada och festfyllda vanliga ovanligheter. Besök här. Det enda dumma med Lisa är att hon röker. Men eftersom hon är en sån härlig person i övrigt gör det inte så mycket. (Det är trots allt väldigt fotogeniskt att röka, och sådant gillas naturligtvis av alla som gillar att plåta.) Sen har hon ett himla tjusigt efternamn också. Det var lite om fröken Klinga. Bilden står Nea Carlsson för.
