Sitter koffeinstirrig och hungrig framför epelepsiframkallande bildskärm. Känner mig urladdad, abstinenkompakt av oklar anledning. Vill spy på Bilddagbokens äckliga desperation. Tonåringar, vuxna, småbarn som söker visuell bekräftelse under tillfällig identitetskris. Ett cyberspace för omogna uttryck och ytlighet. Har själv varit medlem på sajten i sådär tre år. Om jag inte till och med är inne på mitt fjärde... Minns att jag på den tiden tyckte att användare över 17 bast egentligen borde hänga någon annanstans. Vad hände med den åsikten? Har fortfarande kvar samma konto i samma namn. Inser att jag passerat ett förutfattat utgångsdatum. Big time.
Ska rensa upp i mitt liv. Ta bort vissa saker. Mitt bilddagbokskonto till exempel. Sluta ödsla tid och energi på sånt som man egentligen mest känner ångest över. Så lätt att fastna i mönster, efterleva rutiner, dygnsrytmer, middagstider och fullmånar. Att genomföra och göra saker av den enda anledningen att "det är så man alltid har gjort" eller "det är så det alltid har varit" är min största rädsla. Att omedvetet fastna, bli snärjd i sitt eget bortglömda intellekt. Sluta ifrågasätta. Genomföra, genomlida. Helt glömma bort viljan, grunden till den egna existensen. Grunden till allt det som gör oss till människor. Man glömmer och förlåter och går vidare. Det är ju bäst så. Det är den enda vägen. Eller?
Tuesday 30 June 2009
Labels:
personligt
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment