italia #2

Någon sorts dagboksskildring av Italien-resan, komponerad med de utlovade bilderna. Det är svårt att återge en resa i ord, klä upplevelser, intryck och medvetenhet i verbala fraser. Här är i alla fall ett försök, av de tre första dagarna.

4:e april
Vi sitter inkapslade i flygplanet, skyddade från morgondimman och avgaserna i Amsterdam. Genom ett litet fönster i jätteskrovet av aluminium, gummi och glas syns blinkande lampor, orangea mittmarkeringar i asfalten. En lång italiensk säkerhetsbeskriving av det specifika planet, plastmuggar med mineralvatten och jetmotorerna startar. Vi tränger i en obegriplig hastighet ett par timmar senare genom molntäcket över Toscana.

Under många långar minuter glider vi över landskapet. Alperna övergår i stäpper och odlingar, små bergbyar på gröna höjder. Däcken slår emot marken, en lång trappa rullas fram och vi kliver likt hemkomna presidenter ner för metallstegen, skosulorna äntligen under fast mark. Den fuktiga luften luktar sydländskt, nikotin. Språket och rytmen annorlunda. Genom hyrbilens backspegel ser vi motorvägen försvinna i horisonten, flygfält och reklamskyltar byts ut mot gigantiska cypresser, olivträd och blommande körsbär. Mediesamhället översätts snart i eko-folk, småskaligt jordbruk och fåraherdar. Totalt offline.

Följer kartriktigt slingrande landsvägar över bergstoppar, ner i dalgångar. Fönsterrutorna vevas ned manuellt. Under knappt fem timmar färdas vi genom ett landskap som mest ter sig som en ovanligt verklighetstrogen kuliss. En filmisk storslagenhet över det hela.
Rullar till slut ner för grusvägen i Santa Fiora och kör in på uppfarten till stenvillan, slås återigen av luften, utsikten. Här ifrån ser man oändligheten, horisonten mer avlägsen än någonsin. Packar upp suitcases och handbagage i en vacker lägenhet på övervåningen. Rustika klädskåp i mörkt trä, breda fönsterkarmar, kalla klinkergolv. En sprakande eld i den öppna spisen.

5:e april
Vaknar tidigt, tar en morgonpromenad med lillasyster. Insvepta i tjocka filtar tar vi motljusbilder i soluppgången. Promenerar över steniga okända grusvägar och leriga stigar, hjortar hoppar förbi. Espresso på balkongen, födelsedagssång och paketöppning. Bergsbestigning av Monte Labbro, det högsta närliggande berget på 1800 meter.
På kvällen sitter vi barfota på rangliga trädgårdsstolar vid uteplatsen. Vinglas till hälften fyllde av Sol de Sasso vilar i artikulerande händer. Akvarellfärger, blyertspennor och suddgummin ligger utspridda över bordsskivan. Vi lagar en förträfflig middag. Ugnsbakade grönsaker, kyckling och pasta. Råvaror, allting närproducerat och lokalt. Italiensk glass och espresso efter maten.

6:e april
Solen reser sig över olivträd och dimtäckta berg. Frukost i trädgården; grönt te och ciabata. Beger oss till Montalcino, promenerar i ballerinaskor genom cypressaléer, gräsmattor täckta av tusenskönor. (Nu ska jag erkänna. Jag är en naturnörd innerst inne, en bonnig lantistjej från en liten håla, en gång i tiden. Uppvuxen i en trädkoja i skogen där får, rävar, örnar och salamandrar hörde till de normala husdjuren. Fördrev dagarna med traktorturer, svampplockning, fågelholksbygge och älgjakt under höstarna. Försåg mig självständigt med harsyra och vildhallon när dom andra barnen fortfarande käkade burkmat och päronpuré. Att den där magnetismen till naturen i viss mån levt kvar är inte så konstigt med en pappa som är 2000-talets största naturfreak ever. Så jag ber om ursäkt för de stundtals botaniska beskrivningarna. Det var trots allt sjukt vackert.)
Vi följer de slingrande landsvägarna till vingården Paradiso de Frassina. Klassisk musik strömmar ur högteknologiska högtalare, placerade med jämna mellanrum emellan vinrankorna när vi kliver ur de svettiga hyrbilarna. Guiden berättar om gården och vinerna, om Mozart och avancerade forskningsstudier i Frankrike och USA. Med klirrande glas i händerna smakar, doftar och upplever vi aromerna. Fylligt, syrligt. Kungsörnar kretser ovanför. Vinet förvaras i 3000-liters tunnor av trä och stål. Atmosfären andas allt annat än billig fylla.

Fortsätter in i den mer centrala delen av Montalcino. Kilometerlånga aléer av pinje och cypresser sträcker sig över bergsåsarna. Parkerar någon timme senare nedanför en lång stentrappa. Staden ligger på toppen av berget, de sneda tegelhusen täta. Små örtträdgårdar vattnas på smala balkonger. Våta kläder hänger på provisoriska tvättlinor nedanför smaragdgröna fönsterluckor. Dofta av tvättmedel, pasta och kaffe.
Går genom trånga gränder och stensatta gator längs terrakottafärgade huskroppar, ner för en stentrappa, hamnar helt otippat i ett restaurangkök. Ett italienskt fotbollslag sitter längst in, äter pizza, skålar högljudt i mineralvatten. Stamgästerna hänger vid baren, smuttar på eftermiddagsvinet, tittar på förbipasserande människor på andra sidan gatan genom fyllda glas. Vi beställer den hemlagade pastan och vatten på flaska, kolhydraterna i spaghettiform, precis lika underbara som dom säger.

Fler bilder kommer efter hand...